What if God was one of us?

Jag Googlar på "kortison+alkohol" och får 142,000 träffar. Jag vågar inte läsa några artiklar utan hoppas att dom eventuella berättelserna om livsfara och minskad effekt är en skröna som den om penicillin+alkohol. Typ en Klintbergare. Det är ändå försent nu. Jag har sugit i mig finwhiskey för att dämpa ångesten över min H40-karriär.

Jag räcker upp armen.

"Varför räcker du upp armen?"

Jag tyckte att någon frågade om vilka som aldrig mer kommer kunna springa en långdistans igen. Ni vet den där distansen som var helt normallång förr i tiden. Skit i det nu. Jag önskar att det serverades en fet whiskey varje gång jag tvivlade på mig själv. Då skulle jag kunna vara full varje dag.

Nu till något helt annat men ändå inte. Om Gud finns i oss alla, som en del människor säger, då hoppas jag att han gillar sprintorientering, för det är vad han får just nu. Det och vårstopp. Han måste verkligen älska sprintorientering och vårstoppet den där Guden.

Tacka fan för att man blir en psykosomatiskt skadad ateist.