1988 - Ett år att minnas

1988. Det var länge sen. Det var jävligt länge sen. Så länge sen att man inte kommer ihåg vad som hände. Vad hände 1988? Fråga inte mig. Jag minns ingenting från det året. Jag minns till exempel inte att "Fräcka fredag" började sändas på TV. Sånt borde man komma ihåg. Jag minns inte att jag åkte söderut på påsken och hoppade över stenmurar som en skållad råtta. Sånt borde man komma ihåg.

Jag gissar att det var Skogsfalken som arrangerade tävlingen eftersom det är deras karta. H21AL. 11850 meter. 60 stenmurar. Segraren hade 76,12. Jag var långt efter trots ett prickfritt lopp. Detta är var verkligen inte min terränglåda. Furiös terränglöpning över stenmurar och gärden. Därmed inte sagt att det är var kul. Tvärtom. För en orienterare uppväxt med platt Upplands terräng och söderskuren Stockholms topografi så är var det rätt kul att komma bort och förvånas över det man mötte.

Fuskade gjorde jag också även om jag inte minns det. Jag minns ingenting från 1988. Sa jag det? Jag minns inte ens att Naguib Mahfouz från Egypten vann Nobelpriset i litteratur. Vänta nu. Jag kan ju inte räkna upp en enda Nobelprisvinnare så det kan väl inte jag belastas för. Jag är omedveten om min omgivning tydligen. Kanske var det därför jag fuskade. Fast om sanningen skall fram så är jag en skarp motståndare till fusk. I all form. Vi får skylla det som hände 1988 på olyckliga omständigheter. Eller så fanns det ingen stenmur där det borde ha stått en. Hursomhelst så verkar jag ha sprungit över tomtmark på väg till den 11:e kontrollen. Hoppas brottet är preskiberat. Om inte får jag väl stå mitt kast och ge bort min 48:e placering.

48:e plats

Vem fan var det som sa att jag var världens bästa orienterare? Jasså, var det jag själv. Jag var tydligen inte bäst 1988.

1989 däremot...