Kouristus
Idag intensifierade jag min "Finska vecka" inför och under kvällens MTB-pass. Jag satte som kriterium för att få följa med att man måste ha anknytning till Finland. Många föll bort men en stod kvar. Tomi. Mr Santamäki personifierar Finland i hjärta och sinne så bättre rygg kunde jag inte ha önskat mig. Vi testade lite nya stigar på Ängsjöbladet och båda kan nog kategoriseras som "finstigar". Rundan stannade på 24 kilometer och 75 minuters effektiv cykeltid. Vad mer kan man begära av en torsdagskväll. På slutet fick jag faktist kramp i vaderna. Vet inte om det berodde på vätskebrist, att jag bara ätit en smörgås och en banan på hela dagen eller om dom helt enkelt ville säga att dom är glada över att få vara med igen.
Jag har märkt lite personlighetsförändringar hos mig under den här veckan. Finska veckan. Plötsligt har jag börjat tala flytande Finska. Detta skapar stora problem i min vardag. Jag pratar alltså Finska men jag förstår inte vad jag säger. Tala om spåkförbistring.
Kouristus?
Ja tack.. eller.. Nej tack menar jag
15 Comments:
Du som pratar flytande finska borde följt med till Jokula. Jag kommer definitivt behöva en tolk för att kunna konversera med min lagledare. Då kanske du inte kommer sitta här hemma och skriva dina finsk-influerade utan visa lite vad du går för. Less talk, more action, eller hur är det ni killar brukar vilja ha det? ;)
Nu är du nog inne på fel spår på alla håll och kanter.
För det första tror jag, om minnet inte sviker mig, vilket det iofs oftast gör, att Finnar gillar tystlåtna tjejer. Så bara le och blinka med ögonen så får du nog vad du vill.
Vad gäller "Less talk, more action" så har jag provat den taktiken på krogen vid ett flertal tillfällen och resultatet har nästan uteslutande varit "Less talk, NO action"
när man cyklar och får kramp heter botemedlet saltgurka. testa det nästa gång. helst redan innan du får kramp. men efter går också. krampen går över i bägge fallen.
Svetto>> Har testat det på dom två MTB-lopp jag kört (08XC och Långa Lugnet) Jag fick kramp som fan på bägge trots saltgurka så jag kan inte svara på om det hjälpte men eftersom jag gladeligen slängde i mig av saltgurkan trots att jag inte gillar saltgurka så ville nog kroppen ha skiten.
Trevliga betraktelser på din sida förresten.
Du låter erfaren när det gäller att ragga upp finnar. Tyvärr har jag lite svårt för att hålla mig till den tystlåtna delen så jag får väl helt enkelt spara mig till hemresan. Då behövs inte mycket för att få vem som helst på kroken. ;)
Det finns nog gott om Finnar som talar bättre svenska än finska på Jukola ;)
Fast den viktigaste frågan kvarstår. Har Amanda bäst chanser att lyckas genom att stå tyst och blinka med sin vackra ögon eller skall hon pladdra sönder sina offer? Pladdrandet är nog den teknik hon behärskar bäst.
Jag kan göra en undersökning. Jag väljer ut ett tiotal finnar och ett tiotal svenskar, och så kör jag blinktaktiken med hälften och pladdertaktiken med andra halvan. Sen är det ju bara att fastställa statistiken så vet jag vad som är bäst på de olika folken till nästa jukola! Och så får jag en anledning till att flirta med varenda kotte jag ser!
Eller så använder du kontrolljaktstekniken.
"Nej, sluta, jag vill inte! Jag tar livet av mig! SERIÖST!!! Jag gör vad som helst!"
När asplövet har översatt den harangen till finska är jag nöjd. ^^
men visst släppte krampen till slut, EFTER att du käkat saltgrurkan? det är det enda bevis jag behöver. kramp + saltgrurka = ingen kramp. ofelbart.
tack för de trevliga orden. det enda som egentligen fattas på min blogg är alla de läsare jag skulle få om du la upp ett nytt vägval ute till höger. ;)
Din önskan är min lag.
sweet, som ett brev på posten.
varje gång du hittar mig IRL så bjuder jag på en makkara. promise.
Bara så att du vet...
På ett Jukola när vi spelade Jukolaspelet.
http://www.orientering.nu/ovrigt/humor/jukolaspelet.php
Så åt jag 10 makkara bara för att få ihop 3 extra poäng. Jag vann Jukolaspelet så det var värt att ha en sönderbränd tungspets.
sammanställning av helgen: Pladder på dagtid funkade väldigt bra. Pladder på hemresan skrämde nog snarare bort killarna.
Skicka en kommentar
<< Home