Tagen på bar gärning

En läskig förnöjsamhet hade börjat smyga sig på mig. Jag kom tack och lov på mig själv innan det gått överstyr. Märkte att något var fel idag efter jobbet då jag stod och lade på ett nyinköpt bakdäck på cykeln. Jag nynnade och log mest hela tiden och myste över tanken att jag cyklade 12 mil förra veckan. Jag smuttade på ett glas cola och just som jag suckade njutningsfullt över hur bra livet är kom jag ifatt mig själv. Vad fan! Står jag här och står! När har cykling som substitut plötsligt bivit källan till glädje och belåtenhet? Det danade sig för mig att jag glömt bort vad AspLövet strävar efter. Fan här kan man ju inte gå omkring och trivas och lägga sina drömmar bakom ryggen, sa jag högt till ingen inom hörhåll.

Jag tog några riktigt djupa andetag och skakade fram lite missunsamhet mot folk som har det bättre än jag själv. Dom är rätt många. Ta bara alla ovärdiga motionärer som får gotta sig på Idre-veckan. Jävla Kart-Bosse! Sen öppnade jag en öl. Det fanns kalla i kylen men såna låter jag dom jävlarna som är tillfreds unna sig. Vi som står kvar och stampar i fållan med definitioner kan ta ljumna ur skafferiet. Jag tog en ljummen. 2,8%. Fulöl i alla bemärkelser. Nu känns allt tungt igen. Vilket för mig är lika med bra. Jävla skitvank till kropp man har.