En trappa ner...

Det är regntunga skyar över AspLövet både bildligt och bokstavligt just nu. Det har gått sisådär 3 veckor sen jag tränade på grund av en segdragen förkylning och en turné som lämnade en fadd smak i kroppen. Dessutom späs detta på då alla andra verkar bli trötta av tuffa äventyr just nu. O-ringen har startat och alla lyckliga jävlar får tampas 5 underbara dagar helt utan vilodag. I går pratade jag med Björn Andersson, bror till Mats som är lagledare för Bjurfors Adventure Racing, om diverse och fick då reda på att han skall till Frankrike och köra en cykeltävling i augusti. Det är nu inte vilken cykeltävling som helst utan en ultratävling. Man har en maxtid av 90 timmar för dom 1200 kilometer som skall avverkas. Han var med på den för 4 år sen och hade då 69 timmar på sig att komma i mål och sov enbart 4,5 timme under tävlingens gång i vägkanten. Såna tävlingar är mig aldrig förunnat. Idag fick jag så ett MMS från en kompis som varit en vecka i fjällen och vandrat från Abisko. Bilden visade en soldränkt Kebnekaisetopp och han meddelade att det brändes kilon utav helvete. Själv kryper jag upp i soffan och tittar på Tour de France. Jag blundar mellan varven för att hålla den värsta ångesten borta. Det går inte så värst bra.