Ett helvete att minnas
Tror du inte att det dyker upp en liten illbatting ur buskarna och börjar babbla om Tiomila 1998. Hur trött blir man inte av att bli påmind om det helvetet om och om och om igen. Tiomila 1998 i Rudan var ett konstant spöregnande i en redan sur mark där terrängen visade sig från sig jobbigaste sida. Jag sprang andra sträckan och har aldrig känt mig så ensam och liten i en natt som var svartare än bitterheten hos mig själv i dom bittraste av stunder. Mitt fladdrande pannlampssken försvann ut i tomma intet utan att ta mark först och jag gjorde ett riktigt skitlopp. Krampen kom tidigare än vad som är hälsosamt och sen gick det bara utför efter det. Såna här nätter önskar man alla sina konkurrenter varje dag för resten av deras liv. Nu var den här veckan förstörd också. Det skall vara fan att leka nostalgiker nuförtiden tydligen.
Tiomila 1998 var med koncisa ord det bästa Tiomila jag varit på. Underskatta aldrig upplevelsen av ett rent helvete.
3 Comments:
Ett mycket mycket mycket bra val av karta! Sa jag mycket, vad jag menade var MYCKET!
Alltså snacka om tävling som hade allt. Jag sprang första och vill lägga orden:
LERA (tror aldrig jag varit så lerig som efter Tiomila 1988)
BOMMAR (drömmer fortfarande mardrömmar om 149 och 151, klungan jag låg i stämplade alla vid 151, inte jag :-( skulle jag kunna darra som ett AspLöv gjorde jag det där och då i det hemska kärret)
Slutligen vill jag lägga till ordet
SLAGSMÅL. Ja djäklar vilket kaos det var i början!
Man tackar s� mycket. Jag skrev dock "eller tidigare" d�r s� du hade ju inte beh�vt ta 98.
Men f�r vara n�jd med att ge dig omv�xling i hur din vecka f�rst�rs. Nu �r jag bara n�st bittrast i OL v�rlden.
Det kommer f�rmodligen aldrig bli ett lika manligt tiomila igen. S� antar att det var ett bra val.
Åh fy fan... sprang långa natten i väsbys andralag detta år. Låg i lumpen och var otränad som aldrig förr och aldrig senare. Slog i det hårt prövade knät till trean och sedan var det kört. Hade väl dryga tre timmar och femton minuter på mig (nån jävla kåsör i Skogsport gnällde över sina två och femtifem). Minns inte så mycket från sista delen förutom att jag möter Kalle Dahlin ut på näst sista mot slutet av banan samt får en macka av en kontrollfunktionär. Tydligen står jag och strechar vid sista kontrollen för att klara "spurten" in. Efter det... koma...
Skicka en kommentar
<< Home