Ombonad

Det bästa med att vara sjuk är att man tappar konceptet över vem man är. Istället för att gräma mig över missade möjligheter att gnälla över missade träningspass på grund av skadehelvetet så har jag fullt upp med andra saker. Hela kvällen har jag suttit och hostat och bläddrat mig blodig i en gammal bok. "Boken om orientering" från 1948. Der är en jävligt märklig bok men mest märklig är den på sidan 303. Ni vet den där sidan med foton på. Där finns en bild på Västeråsaren Dalmo. Bror Dalmo. Han omnämns vara "ombonad". Ombonad!? Jag förstår inte om det är så att Dalmo, Bror Dalmo, är inne i en mysig timmerstuga och springer eller om det är hans sladdriga klädsel som avses. En ombonad omgivning har jag hör talas om men ombonad klädsel vete fan. Sånt här kan störa mig så in åt helvete. Men bara när jag är sjuk av någon anledning. Som nu. Bortsett från bildtexten är jag dock nöjd med Dalmo. Bror Dalmo. Lampa på magen hade han också. Bara en sån sak får en ju att önska att man var frisk och 70 år yngre. Tänk om han har/hade en syster som heter/hette Syster Dalmo. Vore inte det lite kul. Dom hade nog en ombonad uppväxt i vart fall. I Gurkstaden.