Andra jävla blåbärssträckan

"Vadfan säger du!! Skall jag! AspLövet! Springa sträcka 2. I helvete heller. Varende kotte med livstecken vet att på andra sträckan springer dom sämsta löparna i alla lag. Ser jag ut som en sämre löpare? VA? VA?"

Jag minns faktist inte vad jag sa till klubbens lagledare den där dagen 1982, när vi skulle springa Lilla Siljanskavlen eller om det nu var en Tunakavle, men jag gissar att jag var förbannad. Jag på sträcka 2. Sällan har man blivit så felbehandlad och hånad. Men förmodligen hade vår coach en räv bakom ena örat och en annan instoppad i kalsongerna. Givetvis var det ett genidrag att placera världens bästa löpare på den andra sträckan när alla andra lag slängde in sina blåbär.

Bland 160 lag i H15-16 klassen sprang vår eminenta 1:a-sträckslöpare (Hasse Jonsson) in som 58:a 4,40 min efter täten. Bra så. Sen skickade vi ut virvelvinden med vader som två sugrör. AspLövet. Det är jag det. Jag borde haft med mig en skylt där det stod "UR VÄGEN" för så less blev jag på att springa om folk. Det är inte alltid roligt att vara bäst i världen. Hade jag haft en bra dag hade jag givetvis kommit in i ledning men nu nöjde jag mig med att växla som 11:a 1,45 min efter täten. Det var väl ett skapligt lopp. Inte mer. I mål kom vi sen 31a efter att Stefan Lybert sprungit. Ni vet vem Stefan Lybert är va? Han hette förut Stefan Eriksson och är son till Bengt "Knäcken" Eriksson. Jävligt bra kille. Inte lika bra som mig givetvis men bra på sitt sätt.

Varför skriver jag då om denna händelse? Jo jag läste på Eriks blogg att han tydligen är uppe på Idkerberget och ritar en ny karta till en tävling 2008. Mer behövs inte för att det skall bli fuktigt i byxorna på mig. Och nu snackar vi inte om någon jävla inkontinens. Skulle jag sen av någon mirakelanledning kunna springa denna tävling nästa år så snackar vi om kroniska fuktskador i grenen.



För er som undrar så vann Sundsvall före Tyresö den där dagen 1982.