Beeran

Fick just ett samtal från världens hårdaste orienterare. Jag kallar honom Beeran. Många andra kallar honom "Den där jäveln som aldrig ger sig". Tankar på att bryta eller för långt och jobbigt finns inte i Beerans manual. Han är bara bäst Beeran. Så bäst att när han ringde mig alldeles nyss så kröp jag in under skrivbordet för att inte mina arbetskollegor skulle se min nästan barnsliga förtjusning över att just han ringde mig.

Beeran kom i alla fall med den geniala idén att nu var det dags att samla ihop orienteringsstyrkorna. Det som glädjer mig mer än att just Beeran ringde var att han låter mig vara med trots att jag gått i pension. Sånt gör bara människor med mycket empati. Skit i det nu. Beeran ville dricka öl. Kort och gott. Eller många och gott. Inte nu. Men längre fram. Jag kan knappt vänta.

Korta meningar. Betyder. Att. Det. Kommer. Bli. En. Resa. Att. Minnas. Eller. Minneslucka.

Jag var ju inte sämre än att jag direkt och diktatoriskt sa att begivenheten måste få ingå i min JUK08LA-satsning. Beeran gav med sig. Bra så. Vi vill ju inte bli ovänner. Nu skall det putsas på en inbjudan.

Undrar om man skall bjuda Moss-Erik?