tisdag, augusti 14, 2007

Chockbomma

Den senaste trenden bland extremkepsande orienterare är att "Chockbomma". Det hela går till så att man gör extrembommar helt medvetet men på ett sånt sätt att man chockar sig själv. Att orientera helt rent eller för den delen göra en massa småbommar klarar vem som helst av men för att chockbomma krävs det lite mer. Det kan låta enkelt men hemligheten är att man trots medvetandet om att man är "chockbommare" måste man smyga in dom så diskret att man chockar sig själv. Det är en svår konstform. Vissa har anklagats för fusk då dom nyttjat stora mängder alkohol för att uppnå resultat. Svenska Chockboms Förbundet (SCF) har lovat att ta tag i detta problem med hårdhandskarna.

Klassiska chockbommar från kända utövare.

Pär H35
Jag sprang en tävling en gång uppe i Hälsingland och hade väl gått skapligt halvvägs men sen började jag läsa baklänges på banan och tog alla kontroller en gång till i omvänd ordning. När jag kom tillbaka till starten var jag jävligt upprörd över att inte hitta målstämpeln så jag hann skälla ut startpersonalen som fan innan dom brottade ner mig och forslade tillbaka mig till TC i en bil tillsammans med överdragskläderna. Det var en jäkligt fin chockbom.

Olle H65
Jag sprang DM förra året och fick syn på en bred och fin bakdel på en spänstig D60-löpare. Jag glömde helt bort att kolla kodsiffror utan hade mest tankarna på om jag hade med mig viagra-tabletterna i stolryggsäcken. Jag förstod inte vad som hänt förren jag stod i damduschen iklädd bara kalsongerna och vaknade till av damernas upprörda skrik.

Jenny D16
Jag sprang av någon anledning förbi sista kontrollen på en tävling och spurtade som bara den liksom. LOL. Sen kom jag på mig själv när jag skulle målstämpla bara sådär ;-) och då måste jag springa tillbaka till sista kontrollen. Ni anar inte hur många juniorkillar jag hann spana in på den där extra spurten. Fast sen glömde jag bort om jag stämplade andra gången så då fick jag springa spurten en tredje gång. WTF liksom!


Börje H40
Jag kom utanför kartan en gång. Skulle springa en kortsträcka på typ 250 meter men fick det inte riktigt att stämma så jag beslöt mig för att ta mig ut till en säker punkt på kartan. Inte förren jag såg E4:an förstod jag vart jag var. Det blev ett långt pass den dagen eftersom tävlingen gick på Kårsta-kartan. Om jag klarade maxtiden? Skulle inte tro det. TC var borta när jag kom tillbaka.

Johnny H21L
Den bästa chockbommen var för 4 år sen på Jukola. Jag sprang femte sträckan och var på väg till den 6:e kontrollen tillsammans med en massa finska löpare när jag helt plötsligt satt på en vägkrog och drack Koff. Det hela tillsammans med dom där finska löparna alltså. Det visade sig att jag träffat på en massa finska chockbommare och vi hetsade varandra till närmaste vägkrog. Jag hann äta en pirog dessutom innan vi drog vidare till 7:an. Jag tappade 1,5 timme på täten men vad gör det när man är mätt och belåten in till växling.


Sen finns det ju berättelsen om "Legenden". Han ska enligt rykten ha startat på O-ringen 1980 i Uppland och inte dykt upp igen förren på Tiomila 1986, vid Rikstens gård, iklädd exakt samma kläder som när han försvann 1980. Han påstod att han hade haft lite problem med den 8:e kontrollen på den första etappen av O-ringen men att han efter några år hittade resterna av kontrollbocken. Efter Tiomila 1986 har han inte synts till. Han är lite grann av "Chockbommarnas" Houdini och det är många som har som mål att komma till den nivån i sitt utövande.

Många chockbommare väljer att vara anonyma eftersom dom skäms över sitt beteende och säger till klubbkamrater att dom plockat svamp eller hjälpt någon medtävlare till sjukvården för att inte avslöjas.

4 Comments:

At 8/15/2007 4:20 em, Anonymous Hans E said...

Vill du veta mina värsta chockbommar? Nähä!. Du slipper inte i alla fall.
De härrör sig från det tillfälle när världens näst bäste orienterare skulle göra kåmbeck efter uppehåll på c:a 20 år.
Eftersom jag hade hållit igång med TRIM så var H35A given klass vid denna tävling 1986 i Almungetrakten.
Första chockbommen. Jag skulle studsa mot en hyggeskant. Hygget var c:a 300 m brett och c:a 2 km långt och stäckte sig i öst-västlig riktning.
Jag kommer ut till hygget och börjar följa kanten mot hörnet där jag ska vinkla in mot kontrollen.
Konstigt vad långt hygget verkar i verkligheten mot kartan?
När jag kommer till hörnet kollar jag kompassen.
Jag ser då att jag följt hygget i nästan 2 km på fel ledd.
Bara att vända helt om för samma resa tillbaka.
Tydligen hade jag studsat ut precis där jag skulle vinkla in. Hm?
Bom 2. Några kontroller senare skulle en bred å passeras vid ett för ändamålet byggd bro med snitsel och allt.
Jag hittar ingen snitsel med däremot ån. Ok. Bara jag följer ån nu så ska jag väl komma till bron i alla fall. Ingen bro dock en hel drunknad älgtjur i ån. Fascinerande. Efter ytterligare ett antal hundra meter utefter ån stöter jag på en lantbrukare/markägare som påstår att jag är på förbjudet område.
Sur på trilskande markägare tvingas jag vända om. Jag som nästan var framme vid bron.
Denna når jag en stund senare efter att åter ha passerat den stackars älgen och ytterligare en bra bit bortanför den plats jag först kom fram till ån vid.
Att de aldrig lär sig att snitsla ordentligt.

 
At 8/16/2007 3:57 em, Blogger AspLövet said...

Hallå Hasse! Du känner ju mig. Har jag någonsin tackat nej till en nostalgisk berättelse?

Lika underbart återberättat som vanligt. Fattar inte hur du minns allt.

 
At 8/16/2007 9:35 em, Anonymous bubo said...

Tidernas största chockbom måste väl ändå vara japanen* från OS-maran i Stockholm 1912.
Han startade t.o.m. innan orienteringen var erkänd som tävlingsidrott så han fick vackert vänta med målgången tills det fanns kompetenta arrangörer...

*) Shizo Kanaguri, den japanske maratonlöparen som gåtfullt försvann mitt i loppet, för att återkomma til Sverige och fullborda distansen 55 år senare.(sv.wikipedia.org)

 
At 8/16/2007 11:35 em, Anonymous Bom-Pälle said...

Jag chockbommade faktiskt idag, borde väl skämmas, men jag är faktiskt rätt stolt!

Visserligen platsar inte den bland proffschockbommarna nämnda här ovan eftersom en "riktig" chockbom ska utföras på tävling, vara riktigt enormt lång, dum och inte minst klantig.

Dagens bom var bara på träning och den var inte ens särskilt lång men klantigheten överväger det mesta.

Boendes i Värmdövik har jag tassat runt i Hemmestaskogen upp och ner och hit och dit åtskilliga gånger och kan (förlåt borde jag kunna menar jag) hela kartan utantill.

Tydligen inte visade det sig för idag sprang jag under en kraftledning, djävla nybygge muttrade jag och fortsatte, ner i ett stort kärr, fan vad det har regnat i sommar svor jag och fortsatte, en bit...

Det var samma gamla vanliga kraftledning som jag sprungit under 50-11 gånger fast idag i helt fel riktning och kärret låg ännu mer fel.

Det tog väl bara en knapp kvart så den borde inte räknas men vaffan hemmaplan! Skäms och vet hut!

Hmmm nu blir jag nervös inför lördagens medeldistans!

 

Skicka en kommentar

<< Home Bloggtoppen.se