Dag: Idag
Dag, idag, häromdagen, dagligen, vilken dag som helst. Har ni tänkt på att dygnet handlar mycket om dagen. Natten får stå vid sidan om och bara sukta efter sin motsats dagen. Dagen får dessutom alla dagar uppkallade efter sig. Måndagen, ångestdagen, tisdagen, fettisdagen, onsdagen, vilodagen, torsdagen, ärtsoppsdagen, fredagen, den bästa dagen, lördagen och sen den där jävla söndagen. Söndagen då alla troende borde vila medans vi som tappat tron på det mesta måste storhandla mat på Willys, köpa storpack med värmeljus på IKEA och sen snabbta pallra oss hem till släktmiddagen. Natten får mest skit och det är märkligt. Jag tänkte på det här i natt när jag vaknade av att knät värkte. Stilla natt my ass. Först tyckte jag att även natten borde få sin beskärda del av solljuset men jag insåg snabbt det elementärt felaktiga i min tanke. Natt utan mörker skulle ju spoliera en av dom bästa ingridienserna inom orienteringen. Nattorientering. Det är nog bra att natten får förbli eget bortglömt mörker. Sen somnade jag om.
Idag var jag i alla fall inte en dag för tidigt ute. Inte en vecka för den delen heller. Jag åkte ut på Järlas tävling och lät Miniknatarna springa. Dom var mest intresserade av att äta blåbär men det blir väl så när man är ett. Ett blåbär alltså. Sen tog jag en hamburgare i grillen och satte mig på en kulle för att betrakta spektaklet. Det såg mest ut som jag mindes det hela. Halvtama spurter och gnäll på värmen. Jag träffade några klubbkamrater och fick se tävlingskartan. Det såg OK ut. Givetvis såg det mycket mer än OK ut men för att inte släppa loss dom demoner jag kämpar mot dagligen fick OK var tillräckligt med entusiasm för dagen.
Nu ska jag dricka öl.
Det blir lätt så när man inte vet vart man är påväg.
4 Comments:
Kartan var inte alls OK. Det var en karta ifrån 86 som var reviderad bitvis. Sedan att man fick en färgkopia när man har 15 tusen är under all kritik. Nu börjar jag också bli bitter. Måste bero på att jag har ont i vaden och är gubbe.:-)
För övrigt var det en tuff miniknatbana så det behövdes nog lite energi till barnen. Iof sig så går det nästan åt lika mycket energi att plocka blåbär som man får i sig.
Det var en Miniknatsbana helt i min smak. Minstingen fick jag iofs hjälpa rätt mycket men skogsbanor slår gärdesbanor på fingrarna flera gånger om dagen.
Man förstår att man tappat kontakt med verkligheten när man bara kan roa sig åt Miniknatsbanornas kvalitet.
Förövrigt var det en pisskarta på Miniknatet också.
Reagerade barnen eller du på pisskartan?:-)
Stockholm brukar ha tuffa miniknat. Mina två favoriter är Lidingö Svealandsmästerskapen 2001(?) och Ravinens L-DM 2006. Då fick man byta sin svettiga tröja innan man själv skulle springa.
Möjligen hade jag mest synpunkter på den trista kartan.
Det blir lätt så när man vet vilken energi man själv hade lagt ner på en sån viktig detalj.
Skicka en kommentar
<< Home