Det hade varit tomt på TC
I lördags var jag på väg ut på orienteringetävling. Väskan var packad och Miniknatarnas tävlingskläder låg vikta på soffan redo att ekiperas. Bara pannbanden var borta men jag hittade två piratdukar som kunde funka som substitut. En sista titt i datorn skulle göras för att kolla vart vägvisningen började.
Då såg jag att Järlas tävling inte var förrän en vecka senare.
jag tror min besvikelse var större än Miniknatarnas.
Jag gör ett nytt försök nu på lördag.
Det är jag som har dumstruten på mig.
6 Comments:
Usch, sådana fadäser vågar man ju knappt berätta själv; komma på möte en dag för sent, eller ännu värre om ngn kommer på inplanerat möte hos mig som jag lagt veckan efter i kalendern...
Som att ta en kontroll fast man borde först ha tagit en annan.
Jorå, du är inte ensam om att behöva dumstrut i stället för pannband ibland.
Häromåret åkte jag ut till ett förväntet TC-gärde som visade sej vara tomt.
Rätt gärde, rätt datum, rätt tid men ett år för sent...
1 år försent piskar ju min vecka på fingrarna. Hur lyckas man med det?
I något stadium av förvirring lyckades jag felnavigera på arrangörsklubbens (bristfälligt underhållna?) site och hitta fjolårets inbjudan!
Sån't hände inte på anmälningspärmarnas tid. Det var bättre förr!
I ditt engagemang med Klubb Asplövet föreslår jag att du arrangerar "orientering för dementa" i sann Monty Python-anda. Tänker på deras sketcher "maraton för inkontinenta" och "100m för personer utan lokalsinne".
Fast det blir väl som vanligt då vi virrpannor är ute och irrar...
Var positiv! Du var ju i alla fall tidigt ute! Har hört att tävlingen går av stapeln på lördag OCH söndag (ifall du skulle glömma att åka ut på lördag alltså).
Själv behöver jag inte tänka på det där då jag ska på senil-fest (40) till helgen hos en gammal orienterare, som lade av för drygt 15 år sen, i tid alltså!
Fast igår anmälde jag mig till Synsamdubbeln eftersom jag börjar se dåligt, läsglasögon nästa?
Ska knyta fast ett snöre runt ena fingret så jag kommer ihåg att jag är anmäld!
Synsamdubbeln ska jag också ut på (Lördag). Miniknatarna skall drillas och sen skall Miniknatarnas farfar hejas på.
Nu när jag inser att min egen far fortfarande kan springa, trots aktningsvärd ålder, så mår jag lite sämrre igen. Det känns lite grann som att dö före sina föräldrar. Fördelen med att dö är dock att man inte lider av det efteråt som jag gör i detta fall.
Skicka en kommentar
<< Home