Inte så långt, dom kan bli trötta...
Läste lite på Alternativet (o-snack) där dom diskuterar varför så få springer den klassiska (lång för er som inte lever kvar i det förgågna) distansen numera. Jag är för gammal och trött för att lägga min panna i veck över kärnfrågan men en sak slår mig lite när jag tar en hastig titt i mina gamla kartpärmar. Möjligen är det bara en tillfällighet för just detta år, och klass, men något måste man ju bita tag i.
1981 sprang jag klassiska DM i H15-16. I Stockholm det året sprang 115 löpare den 6,6 km långa banan. (1982 var banan 6,6 km med 120 deltagare) Jämför man det med dom senaste 2 årens DM, för H15-16 i Stockholm, så ser det ut så här.
2005 - 45 löpare - 5,0 km
2006 - 45 löpare - 4,8 km
Med andra ord har klassen mer än halverats i deltagarantal. Det kan jag köpa som ett tecken i tiden att vi blir färre men det intressanta är att SOFT rekommenderar 5 km för H15-16 klassen. Detta trots att det numera finns en medeldistans, något som inte fanns 1981. Rekommendationen för medeldistans i H15-16 är 3,5 km. Den dryga kilometern som skiljer dom olika distanserna kan man ju både ha och vara utan. SOFT (IOF?) pratar mycket om distansernas särat men för mig ser det ut som, same same and not different at all. Tacka fan för att vi inte fostrar några klassiska (lång för er som inte lever kvar i det förgågna) världsmästare längre.
Spana in den handritade definitionen. Blir man inte tårögd av sånt så säg.
9 Comments:
Trist utveckling - både vad gäller deltagarstatistik men också distanslängder.
Jo, jag är ju en stark förespråkare för sprint (svär jag i kyrkan nu?), tycker sprinten är ett utmärkt komplement till övriga distanser och en bra teknikövning för ovana/nybörjare.
Visst skulle säkert merparten av de 45 tappra du räknar upp gilla tanken på längre sträckor - några av dem pratar redan om DalaDubbelns långetapp och Höstlunken MEN då är det de redan frälsta som jag talar om.
Tycker det är småknepigt att få 14-15-åringar att vilja ta steget till att börja träna mer "riktigt" och därigenom få aptit på lite tuffare distanser.
Vad göra?
PS. Resultat från DM 1981 H15-16 M önskas.
Lite intressant att jämföra kilometertider etc med dagens slynglar.
1981 vann Björn Axelsson på 42,16 (6645 meter)
1982 var segertiden (Kenneth Olsson/Conny Strandberg) 49,38 (6600meter) Tuffare terräng det året dock (Landfjärden mellan Haningen/Ösmo)
Jag var en bit efter båda åren. Det var innan jag "blommat ut"
mäktigt lopp du fick på. går man så där rent i H16 är det väl snudd på vinst?
om du var en bit efter måste du ha kombinerat många kartstopp med låg fart. :)
Det där med banlängderna har jag också funderat på. När jag sprang H16 (88-89) så var det också drygt 6 km. (USM 89 var H16 7 km). Dvs samma som 81. På 90-talet gick det alltså utför.
Jag var inte en vinnare i den åldern men jag bidade min tid och lärde mig orientera ordentligt först och tack vara långa hårda klassiska tävlingar (vilket var det enda som fanns på den tiden) så blev jag till slut världens bästa orienterare.
Långt, hårt och svårt kan omöjligen vara fel skola att gå i.
Det är i.a.f helt rätt skola om man vill bli ett skadedrabbat vårdkolli vid 40 års ålder.
anonym>> Det var taskigt sagt om "världens bästa orienterare" som faktiskt försöker förgylla vår dag/vårt liv med små fyndigheter och berättelser ur sitt liv.
Vad har du gjort för att förgylla mitt liv? Bjud lite på dig själv istället för att racka ner på någon anonymt.
(Jag har fortfarande ont i vaden och börjar bli bitter men jag vågar inte starta någon blogg för det). Stå på dig Asplövet!!
Håller med dig Bengan. Dagens långdistans är bara en misshandlad form av medeldistans, där man tagit bort alla godbitar och ersatt dem med just... ingenting.
Skicka en kommentar
<< Home