Likgiltig

Det tutar upptaget i örat på mig. Så har det gjort mest hela morgonen men jag fortsätter oförtrutet att ringa upp igen och igen och igen. Med ena örat mot telefonluren låter jag mina ögon vila på skärmen. Liveresultaten från VM varvas med väderrapporter, för nästa vecka, i Bulgarien. Kan inte riktigt bestämma mig vad som är mest upplyftande. VM eller semester. Jag vet i alla fall vilket som är mest mentalt nedbrytande. Men som alltid gillar jag saker som gör ont inombords. Plötsligt svarar någon i telefonen och jag kan andas ut. Nu ska det snart få göra ont utombords också. Det gör det iofs redan men ett glatt besked innebär att jag ska få mera kortison i början av september. Kan knappt bärga mig och gnuggar händerna av förtjusning. Först en vecka i en solstol med kall öl i handen följt av en spruta uppkörd i ena knät. Sen kan jag andas ut och bara vara likgiltig.

Likgiltig.

Hur jävla skönt ska inte det bli.