prO

Jag mår OK idag. En stor lättnad har lagt sig över AspLövet och plötsligt kan jag andas igen. Känslan kan jämföras med att dricka 5 liter öl och sen ställa sig på ett överfyllt pendeltåg. Halvvägs hem börjar det trycka på och minuterna blir längre och längre innan man äntligen får kliva av och rusa genom spärrarna till första bästa buske. Den lättnadskänslan av att pissa när man är överjävulskt pissnödig känner jag. Inte för att kroppen känns bättre, knät ömmar, men nu har jag definitivt tagit beslut om att jag lägger ner alla försök på att komma tillbaka. Om det någon gång till vintern eller om några år känns bätte kanske man gör ett nytt försök men för nu är jag en "pensionerad orienterare" och det känns rätt OK. Inte bra men OK.

Nu känns det dessutom som att jag kan åka ut på tävlingar utan att känna ångest. Det finns Miniknatare att stressa sönder och UK-jobb att ta hand om. Dessutom kan jag lägga mycket fokus på JUK08LA

Det är om man ska vara ärlig en tragisk dag.

OK men tragisk.