Tokspel

Sista natten på min vilovecka så har jag svårt att sova. Jag får ett tokspel i hjärnan och kan inte somna om efter att ha vaknat mitt i natten. Jag brukar få såna ibland. Tokspel alltså. Det är som en kortslutning fast ändå inte när jag tänker efter. Vid en kortslutning så blir allt mörkt och tyst men så är det definitivt inte för mig. Snarare påminner det om när gasvajern hänger sig på en gammal moppe. Hur man än rycker och drar i vajern så gasar den för fullt. Jag provar att hålla för öronen men det hjälper ju föga när det är inne i skallen den rusar. Fast gasljudet är högt och monotont och det stämmer inte alls in på mina tokspel om man ska vara ärlig. En bättre beskrivning kan nog vara att jag får ett popuppvirus i skallen. Någonstans i USA har en blek fjunig kille med tonårsfinnar låtit sina pizzaflottiga fingrar fladdra på tangentbordet och skapat en djävulskt virus som han med nonchalans skickar ut över världen. I full fart far viruset fram mellan kontinenterna. Över haven. Över haven? Hur fan går det där till egentligen? Internet är en märklig tingest. Hursomhelst så tar sig skiten in i min dator, fast egentligen pratar vi om min skalle, och ett popupphelvete börjar. Det sprutar fram popuppfönster och hur många jag än fösöker stänga så öppnas det mångdubbelt fler. Datorn, min skalle, går inte att stänga av och ur högtalarna kan man höra ett nasalt målbrottsskratt eka. Normala popuppvirus spottar ur sig porrsidor men jag är för gammal och trött för sånt så mina fönster handlar uteslutande om orientering. Varje sida som visar sig är fylld men geniala idéer om hur man kan föra orienteringssporten till oanade höjder och jag försöker minnas allt som kommer farande men det går för fort och det enda jag hinner säga är. Oj vad bra... Oj vad bra... Oj vad bra... Men inget läggs på minnet och jag beslutar mig för att tänka på ingenting men den tanken är ju en tanke i sig så jag fastnar återigen framför dom underbara popuppfönstrena. Oj vad bra... Oj vad bra... Oj vad bra... För att bryta mönstret tittar jag på den lilla Miniknataren som sover djupt bredvid mig. Han ser ut att drömma om något allvarligt. Kanske undrar han vad hela grejen med Miniknat är och vad är egentligen så fantastiskt med att följa några gamla plastband mellan kontrollerna och sen spurta imål utan att få varken tid eller placering. Är inte hela grejen att veta om man vinner eller inte drömmer han nog om. Jag får lust att försiktigt väcka honom och säga. Glöm Miniknatet grabben. Miniknat är skit och förbannad lögn, men håll ut några år så ska du få se. En vacker dag kommer du åka till vägens ände och få tävla i vildmark där inte en människa satt sin fot och där kommer du förstå vad farsan har snackat om alla dessa år och du kommer skratta av lycka och kanske är det snöglopp eller inte men långt, hårt och svårt kan jag lova och kanske bommar du en kontroll men det OK min son, det är OK, för när du kommer hem så lägger du in kartan i din kartpärm och ser varför du bommade och då lär du dig vad du gjorde för fel grabben. Det behövs bara lite bristande koncentration så bommar man men du är bättre än så och gör sen aldrig om samma misstag. Allt kommer att bli bra ska du se. Jag låter Miniknataren sova vidare och kanske drömde han om dinosaurier eller om legobilar men det är OK det med för man måste prova på olika saker här i livet. Jag återvänder till mitt eget popupphelvete där skrattet har bytts ut mot Per Forsbergs lena stämma som rabblar lag och tider från någon sträcka på någon kavle någonstans och jag anstränger mig för att höra vilka som är med och vilka som har tappat men äntligen har tröttheten börjat komma krypande så jag tappar fokus men det sista jag hör är att Södertälje-Nykvarn orientering leder vid radion på en sträcka, på någon kavle, någonstans och jag blir glad för det var länge sen ett Svenskt lag vann någon stor kavle men samtidigt vet jag ju inte vilken kavla Forsberg rapporterar från så det kan ju lika gärna ha varit DM-budkavlen i Södermanland men det är nog rätt OK ändå för jag är ju glad, fast samtidigt lite ledsen, för jag minns ju aldrig dom storslagan idéerna som poppat förbi, men sånt är livet för det mesta och dom bästa idéerna är dom som man aldrig kommer ihåg. I alla fall är det så för mig hinner jag tänka innan jag sover.