UK

Det ska vara fan att vara UK. Fast så får man inte säga utan man visslar med och ler glatt åt den mysiga klubbgemenskapen istället. Men allvarligt. I en elitklubb är det nog lättare. Det blir liksom bara, OK Grabbar och Tjejer! Vi tar ut bästa laget i alla lägen och den som inte gillar det kan dra. Frågor? I en mindre motionsklubb dras det hela åt alla möjliga håll. Man måste givetvis låta alla ungdomar och juniorer springa för dom är ju framtiden. Sen måste man låta alla som tränar mycket springa för annars är det ingen sporra att träna. Dom som tävlar mest är givetvis direktuttagna och klubbens gamla rävar som inte syns så mycket måste ändå tas ut för dom har ju sprungit alla stora kavlar sedan 1980 och vem är jag att bryta den sviten. Sen får man ABSOLUT inte glömma bort dom som sliter med klubbarbete och annat idéelt skit. Ta ut dom annars jävlar. Sen med alla dessa förutsättningar ska man ta ut bästa laget också. Så man försöker vara alla till lags och gör mailutskick, lapputdelning, telefonsamtal och ta mig fan telepati för att få veta vilka som kan/vill springa. Ingen svarar. OK. Kanske en eller två men resten får man tvinga besked ur och hoppas på det bästa. Är alla glada sen? Nope! Löpare som inte blivit uttagna blir rosenrasande och då hjälper det inte att man skickat mail, ringt, frågat till förbannelse utan att få svar för dom tycker att man borde ha antagit att dom kunde vara med och sen har vi dom som hamnat i fel lag som gnäller och dom som omöjligen kan springa en lång sträcka men en kort går givetvis kanonbra och så har vi dom som man får höra på omvägar om. Dom som undrar varför man aldrig ringer fast dom inte sprungit en tävling sedan 1998. Sen sitter man där efter tävlingen och undrar varför det inte är kul med orientering. Kanske borde man införa en totaldemokrati. En gång om året så samlar man ihop alla aktiva och så röstar man om vilka lag man ska ha på årets budkavlar. Då har dom inte någon annan än sig själv att skylla.