Vad sa du?? va? va?

Det kommer en man, av äldre sort, på besök till firman från Postverket varje dag. Han konsultar med att hämta lite brev som han först kuverterar i en maskin som står här hos oss. Varje dag, utan undantag, har han på sig ett par hörlurar modell skyddshörlurar i en rosa-orange nyans. Kuverteringsmaskinen låter inte mycket mer än en speedad kopieringsapparat så varför han har dessa på sig är ett mysterium. Dessutom pratar han helt oförståligt så varje gång han går så säger han saker som jag bara kan nicka och le tillbaka mot. Jag förstår ingenting. Kanske ber han mig dra åt helvete eller så undrar han vad vi gör här på firman. Jag vet faktist inte. Det hela är faktist lite märkligt och en nästan surrealistisk känsla, som i en fransk film i nyans av grönt, infinner sig. Tänk om han gör detta avsiktligt? Idén är ju genialisk. Han slipper höra sin omgivnings babbel om trivialiteter och sen spär han på detta genom att tala osammanhängande. Det här vore ju en tanke för orienteringsrörelsen. Har läst lite på O-snack om problemet med frågvisa löpare och inser att hörlurar och svammel skulle ta död på detta otyg direkt.