Ingen livsgnista
En som står mig nära och kär sa till mig häromdagen att jag inte har någon gnista i ögonen längre. Det är helt tomt. Inte den minsta livsgnistan verkar finnas.
Ingen livsgnista.
Så illa är det alltså numera. Någon har dragit ur sladden. Jag försökte råda bot på detta med att ta en 30-timmars alkohol-orgie. När den väl var avklarad gick jag till spegeln och betraktade eländet. Det är nog tyvärr så illa som befarats. Ett par tomma fiskögon tittade tillbaka på mig från spegel. Dom sa ingenting. Jag sa inte heller något utan vek ner blicken innan det blev en pinsam tystnad mellan oss.
2 Comments:
Upp me humöre!! Nu har du knegat o slitit i många långa år för att bli ett levande uppslagsverk av erfarenheter åt dina miniknatare på deras väg mot toppen!
Låt inte tevespelen ta över dem, jaga dem mot stordåd enligt den gamla skolan.
Håller med Woodstock. Världens bästa orienterare kan bli nästa generations löv!!!
Fast vad spelar det för roll när det som mest gäller är att
"Do the right thing - all the time - everytime - anywhere - anytime - as best YOU can - as long as it is in the woods!"
Skicka en kommentar
<< Home