Makrame-minnen

Ibland behöver minnet en spark på smalbenet. Under min arkivering förrförra veckan så saknade jag en hel del resultat från Makrame men nu har jag lokaliserat resultaten från dom första 3 tävlingarna genom att titta i gamla fotoalbum.

1990
Premiäråret. Jag och Hasse stod som arrangörer där Toggan vann före Sturesson den äldre och Stor-Lars. På bilden nedan kan ni se spurten om silvermedaljen. Kallt och jävligt var det vilket gjorde drickandet av kall öl ännu underbarare.



1991 (sommar)
Ett ganska händelserikt år. Jag vann. Åtminstone står det så i fotoalbumet under bilden nedan på Juppe och mig. Texten lyder, "En kom sist och en vann". Då kan man fråga sig hur AspLövet som saknar minne från dom mest elementära händelser kan säga att just han vann och inte Juppe. Detta baserar jag på statistik och logik. I alla dom resultatlistor från detta arrangemang som finns kvar hittar man Juppe i botten. Inget ont i det. Den bristande kompetensen han har i öl-orientering väger han upp i social kompetens. För egen del så har jag arrangerat dom flesta Makrame och vunnit resten. En sanning med tveksamhet men ändå närmare verkligheten än tvärtom.


Det finns 2 andra minnesbilder från denna tävling. Efter tävlingens avslut var det bastubad på schemet. För att bastun skulle vara djävulskt varm vid tävlingens avslut hade det lastats in ved för kung och fosterland i kaminen. Dessutom stod det en hög trave ved inne i bastun, bredvid kaminen, som väntade på sin tur. Av någon anledning hade denna vedtrave rasat och då kommit i kontakt med den glödheta kaminen. När alla tävlande så kommer ner till bastun ryker det betänkligt från både fönster och springor i taket. Vedtraven hade börjat brinna och satt eld på ena väggen inne i bastun. Många hinkar vatten senare hade vi läget under kontroll. På bilden nedan kan ni se Stor-Lars som släckte taket som brann under takplåten. Att det brann inne i bastun hindrade dock inte alla bastubadare. Allt medans jag var inne med en snöskyffeln för att bära ut den brinnande vedtraven så bastade vissa personer glatt på. Dom öppnade helt sonika fönstret för att få bort den värsta röken och sjöng för att underhålla oss som släckte den brinnande bastun. Mitt andra starka minne är när jag tog en simtur mellan bastuvarven och vissa deltagare fick för sig att kasta sten på mig där ute i Mälaren. Tack och lov var jag lite rund under fötterna och skrattade mest åt att det plumsade stora stenar runt huvudet på mig.



1991 (höst)
En mörk höstetapp där Sturesson den stora vann före Björn Andersson och Runchen. Jag sprang också men vann inte vilkert upprör mig än idag. På den första slingan låg jag långt fram i täten och skulle ha enkel punkthöjd mitt på banan. Inte oväntat spikade jag kontrollen men problem uppstod då det inte fanns någon skärm vid punkthöjden. Jag gjorde några lovar i omgivningen för att reka av området men återkom gång på gång till den i mitt tycke korrekta punkthöjden. Efter 10 minuter gav jag upp och joggade hem för att meddela arrangörerna att en kontroll var borta. Där visade det sig att jag drabbats av en felinritning och att jag egentligen skulle ha haft en sten en bit bort. Jag tröstade mig med mina öl och tänkte inte mer på det.