Grattis, eller nåt sånt...

I morse när jag vaknade var det till tonerna av ett 2-års jubileum. Skrämmande att den här levande mardrömmen aldrig verkar ta slut. Det var ju inte meningen att det skulle bli en mardröm. Tvärtom. Det skulle bli något mycket vackrare än så. Men tydligen går det inte att vända ett skepp som ligger i konstant renoveringsdocka. Vissa dagar, för att inte säga alla, känns det som att jag medverkar i en tragisk dokusåpa. Varje kväll är det utröstning och jag får flest röster varenda gång. Kväll efter kväll efter kväll. När jag sen vaknar dagen efter är jag på samma plats och i samma sits. En sits som skaver och inte ger annat än elände.

Grattis AspLövet.

Idag blev det du som blev utröstad.

Vi ses imorgon igen!


HAHAHAHAHA!!


[bilden tonar bort till ljudet av total tystnad]