Kippa efter andan

Mitt redan bräckliga självförtroendet fick sig en knäck igårkväll. Jag åkte till simhallen för att skvalpa lite. Normalt börjar motionssimningen 18,00 men jag var där redan 17,30 och fick således dela bassängen med den lokala simklubben, stimmiga snorungar och diverse annat löst folk. Det var bara 2 banor som var avdelade för motionssimníng och där höll redan 10 andra personer på att simma. Jag smög in i en lucka och simmade med i kollektivet. Runt, runt, runt, runt.

I början gick allt bra men efter några vändor började plötsligt alla dom här gamla tanterna och överviktiga gubbarna att simma runt, på och om mig. Vet inte om det var min fart som sjönk eller att jag plötsligt blev lagligt villebråd. Det kändes ibland som att jag var en liten sälunge och runt mig hade jag en flock späckhuggare som lekte med mig innan dom skulle äta upp mig. Hursomhelst hade jag fullt sjå att inte ta in för mycket vatten i munnen bland alla svallvågor.

Plötsligt såg jag en mycket starkt reumatisk man komma fram till bassängen ledd av en skötare.

Då gav jag upp...