Mordhotad (nästan)

Jag fick ett mail idag som innehöll texten,

"Om du inte skriver om Älgdrevet minst en gång i veckan, på din så kallade blogg, kommer du att DÖ!"

Det stod inte exakt så, men jag förstod nog innebörden. Mycket är jag men inte dum. Har försökt få ihop logistik och material hur jag ska kunna mjölka mina ynkliga Älgdrevsstarter till att vara med vareviga vecka men jag vete fan hur det ska gå till.

Frågan är om jag måste Älgdrevsbredda mig lite för att lyckas. Kanske börja ge ut receptet på Älgdrevs-våfflor. Leta Älghorn. Minns ni hur jävla avundsjuk man var på herrseniorerna som fick feta älghorn i pris. Det är annat än termosar och handdukar det. Intervjua någon gammal stöt som bor i Ulriksberg och minns gamla tiders strapatser kan vara en idé. Räkna hängmossar på alla mina drevkartor borde ta lite tid. Skriva alla älgdrevsinlägg på en gammal skrivmaskin, som resultatlistorna från Älgdrevet var långt in på 90-talet, och scanna in dom till bloggen. Jaga snöglopp i luften och försöka fånga det på bild. Gå ner sig i ett djupt vinterkärr och stå där tills fötterna domnar bort bara för att minnas. Minnas att det var inte så jäkla skönt alla gånger. Om ens en gång. Äta på Oti´s-vägkrog utanför Fagersta som man gjorde förr i tiden på väg hem från Älgdrevet. Fast nu vet jag att det inte går längre. Nere i källaren där man åt förr i tiden är det ingenting numera. Tragiskt. Vilket bara visar att allt är inte som förr.

Ingenting består.

Inte Älgdrevet.

Inte AspLövet.

Allt har ett bäst före datum.