2007 - Ett ganska bra år
Jag har försökt summera året som gått och kan krasst konstatera att 2007 varit nästan lika bra som 2006 och bara lite sämre än 2005. Låter kanske helt OK om man nu glömmer bort hur jag summerade dom åren.
2005
"Ja fy fan, snart är det 2006 i alla fall. Det är en jävla tur det"
2006
"Jag utnämner 2006 till det sämsta jävla året sen det sist var så här jävla sämst och den gången levde inte jag"
Ska jag vara helt ärlig så kommer jag inte på så mycket som hänt under 2007. Det handlade om ett par kortisonsprutor uppkörda i knäna, några skopor bitterhet, en orienteringskarriär lagd på hyllan och lite för mycket alkohol. Mer behövs tydligen inte för att roa AspLövet. Missunsamma människor säger nog att AspLövet goes H40 är ett enda stort misslyckande. Vistt är det så. Jag är inte den som opponerar mig utan ställer mig gladeligen längst fram och kastar den första stenen. Hårt. Mitt i pannan på den där misslyckade individen som kallar sig AspLövet. För ett misslyckande är det. Det är inte för inte som jag kommer att tänka på den där gamla talesättet.
Failure - When your best just isn´t good enough
Titta bara vad som händer om man tar fram lite synonymer till detta misslyckande.
"Fiasko, utebliven framgång, felslaget försök, debacle, nederlag, bakslag, motgång, miss, flopp, ha otur, spricka, komma till korta, kamma noll, flippa ut, kapsejsa, gå fel, slå slint, gå i stöpet, gå om intet, missräkning, besvikelse, motighet, olycka, nederlag"
Idel vackra ord att tatuera in på högerarmen med ett slingrande tribesmönster under för att verkligen statuera att personen ifråga lämnade kvar sig själv på 80-talet. Nu kanske man tror att AspLövet är bitter. Så är det. Men inte bittrare än att jag ser fram emot 2008 och hoppas på något bättre. Och skulle det inte bli en förbättring kan jag i alla fall trösta mig med att jag är konsekvent i mitt misslyckande.
2008 kan med andra ord bli precis hur hemskt som helst.
Jag kan knappt bärga mig.
1 Comments:
Gott Nytt År!
... och jag menar det verkligen även om din välformulerade bitterhet roar oss normaldesillusionerade, normalskadade "det var bättre förr"-gubbar oerhört.
Karthågkomsterna får en att glömma Skärmen för en stund. Din H12-bana från Korpmästerskapet borde få alla sprint-"mästare" att rodnande lämna igen sina medaljer.
Skicka en kommentar
<< Home