Lodrät 4. Ord på tre bokstäver. Börjar på F.

Det är inget fel i att vara fet och ful. Se på mig. Jag är både och. Man får leva med den lott man tilldelas brukar jag säga till folk som frågar. Min lott är fet och ful. Inget fel i det. Jag brukar skaka av mig olustkänslorna över att vara fet och ful varje måndag. Det blir lätt så när man startar ett nytt liv den dagen. Varje måndag brukar jag vakna och skratta hjärtligt. Tusan vad bra jag mår säger jag och skrattar. Jag skulle egentligen ville säga något starkare än tusan men Miniknatarna är som små tvättsvampar och suger upp alla ord dom kan just nu. Så tusan får räcka. Annars kunde jag kanske dragit till med något hårdare. Som kuken. Eller fyttihelvete. Eller finskat till det hela med Perkele. Men tusan funkar. Jag skrattar varje måndag ända tills jag kommer till jobbet. Då slutar jag. Trist. Men det är mitt fel att det är så. Tillbaka till mitt nya liv. Varje måndag. Jag har ju insett att ska man orka med sig själv måste man starta om ofta. Varje vecka. På så sätt kan man skaka av sig veckans misslyckanden. Som att vara fet och ful till exempel.

Det här med att vara fet och ful tog vi fasta på under gårdagen. Jag säger vi för det var plötsligt inte bara jag utan även min bästa vän M.t.P. Han hade bjudit in till en riktig herrballuns. Det är lätt att säga vi när det egentigen bara var han. Jag fick vara med som arrangör utan att göra mycket väsen av mig. Han fixade allt och jag fick ta del av äran. Det perfekta samarbetet. Största brydsamheten kom vid utformningen av inbjudan. Vi kallade oss "Fet och Ful". Problemet är att jag är både och medans han inte alls har dom attributen. Välj det minst passande sa jag och blev kvar med fet. Just därför startade jag ett nytt liv i måndags och började äta upp mig. Kebabtallrikar, coca cola, hampurilainen och annat onyttigt kom i vägen för mig. Jag ville att fet skulle synas tydligare än ful. Det gäller att leva sig in i rollen. Fet har jag blivit som ni kan se på bilden.

Nu är det här med fet ingen fara på taket. Vad nu taket har med problemet att göra. Jag är nämligen med i en fettjakt. På eget initiativ. Jag har lurat in klubbkompisar i tävlingen också. Rasvametsästys. Man kanske tror att jag kan finska. Så är det inte. Jag kan några spontanord som inte skulle räcka långt i en krissituation. Men åter till fettjakten. Tävlingen har jag startat för att sporra mig själv att gå ner i vikt och samtidigt kapa övervikt på klubbens löpare. Är man UK får man ta till alla fula knep som finns för att sätta bästa möjliga trupp på pappret. Jag säger bästa möjliga men menar minst sämsta. Gubbar får lätt den epiteten. Minsta sämsta. Jag menar. Som gubbig UK har jag nästan bara likvärdiga löpare att bolla med. Gubbar. Tjocka gubbar.

Men nu har jag i alla fall startat ett nytt liv. "Förbered och Fullfölj" är namnet på min plan. Litegrann som jag orienterade på den tiden det begav sig. Förbered. Man ska i huvudet ha gått igenom hur man ska tackla loppet. För min egen del brukade jag ha en ramsa som jag gick och muttrade för mig själv redan kvällen för. Full Fokuserad Fart framåt. Sen hade jag bara den lätta biten kvar. Fullfölj. Det var där jag dominerade. Jag var en mästare på att fullfölja. Men nu handlar det tyvärr inte om orientering utan vikt. Tragiskt nog har jag fallit så snett här i livet. Men jag landar i alla fall mjukt. Min fettma till tack. Fast jag har inga problem att lyckas med mitt mål. Det är så jag jobbar. Förbered och fullfölj. 70 kg här kommer jag. Vi kommer ha så kul fram till den 1 juni. Min kropp och jag. Då kommer jag bara vara ful. Det är sånt man får leva med antar jag.