Mjäkigt men sant
Jag satt och funderade lite på hur mjäkigt allt har blivit. Det är åldern. Det är åldern, säger man och visst är det så. Men det är ändå mjäkigt. På min JUK08LA satsning har jag hittills arrangerat 2 testlopp och det har rört sig om banor på 7 km. Inte i närheten av vad som behövs på dom långa sträckorna. Visst är det så att vi är en gubbklubb med utförsbacken framför våra fötter men ändå. Mjäkigt. Ser jag på klubbens klassiska KM till exempel så bjuds det på 8km-banor för seniorerna. Herregud! När man växte upp var 8km kortdistans och det var till och med innan kortdistansen uppfanns. Det går utför.
Jag beslöt mig för att bläddra bakåt i tiden och stannade till 1985. 22 år sen. Min klubb ordnade en intern Tiomilatest och det kom 18 till start på en bana som mätte 12,0 km. Detta trots att det tydligen var "snöglopp i luften, långt, hårt och svårt". Rätt kul med det Kart-Bosse citatet faktist. I kartpärmens "Tävlingsresultat" har jag under rubriken, "Bana och arrangemang", skrivit något liknande som beskrev tävlingen.
"Snö, vatten, regn och hårt"
Jag var 19 år och kom 6:a, bland 18 hugade Tiomilalöpare, ca 10 minuter efter segraren. Förmodligen frös jag som en hund och krampade mig i mål. Jag hade sånt för mig redan på den tiden. 12 km. Jag skulle nog inte få en enda intresseanmälan om jag bjöd in till något sånt inför JUK08LA. Man måste vårda dom gamla gubbarna ömt och varsamt om det ska bli något JUK08LA. Mjäkigt men sant.
Säger AspLövet som inte ens kan promenera. Mjäkigt men sant.
4 Comments:
En bra och variationsrik bana tycker jag. Som orientering skall vara. Mycket vägval i smått längs sträckorna. Den ensidiga rakt-på-orienteringen i flackare terräng var rätt trist jämfört med det här.
Minns inte mycket av banan. Hade tagit ett sent beslut om att satsa mot Tomila och hade nog bara tränat i ett par veckor. Var långt ifrån säker att ta en plats i laget. Startade 2 min efter Lars Olsson och var ikapp honom vid första. Vi sågs sen större delen av banan. Jag drog nytta av hans högre löpkapacitet men jag vill inte kalla det hängning. När jag så småningom blev riktigt trött(tror det var mot 14:e) och släppte kontakten med Lars gick det betydligt lånsammare mot mål och jag var övrtygad om att ha tappat mer än 2 minuter och alltså få stryk av honom. I mål frågade jag hur länge Lars hade varit inne men han hade inte kommit i mål. Undrar vad han hittade på?
Tack för kartan! Ännu en ett lägga till den digitala kartsamlingen som ersättning för de tidigare bortkastade tävlingskartorna.
Från loppet minns jag bara att det var regn, snö och kallt och att det inte gick särkilt bra. Kartpärmen ligger långt nepackad i förrådet så jag vet inte vad som hände mot slutet. Största minnet från denna tävling var dock när vi fick gå ut och leta efter Erik Sohlman som helt sonika satt sig ned och vilat på en stubbe i närheten av sista. Lätt trött och nedkyld kan man säga.
Men Asplövet, vad hände efter sista kontrollen?
Ögat>> Bra fråga. Har inget minne av målgången men en gissning såhär 22 år senare är att eftersom det inte kommer något rött streck in mot målet från kartkanten kanske målet var flyttat.
Eller så bommade jag 7 minuter på målet och slängde bort segern. Så måste det nog ha varit. Fattar inte annars hur jag kunde ta stryck av 5 lallande klubbkompisar.
Skicka en kommentar
<< Home