Schnapps bitter herbs

Jag börjar misstänka att bitterheten syns igenom även på firman. Idag fick jag en julklapp av arbetsgivaren och på paketet hade dom skrivit, "Det här kan du behöva". I paketet fanns det, som ni kan se, 4 snappsglas, en karaff och kryddor för att smaksätta brännvin. Det är så långt ner jag fallit alltså. Bland dom torkade kryddor i påsen finns bland annat "bittra örter". Så talande. Fast nu är dagens sanningen att jag är lite bitter. Det är ju du varje dag kanske näsvisa personer påpeker och det har dom ju rätt i. Fast idag är jag på den bittra sidan av bitterheten. Jag var nämligen ute i skogen igårkväll och hängde ut lite snitslar. Hur skönt som helst i nattmörkret där pannlampsskenet lyste upp dimman som bildats av minusgradernas kollision med fuktig luft. Så skönt att jag småsprang lite mellan promenadstegen för att skaka av mig H40-ångesten. 50 minuter där 25% bestod av lättare löpning. Hur idiotiskt som helst. Jag vet. Men just då behövde hjärnan smaka på livet igen. Idag smakar den på bitterheten och allt är som vanligt. Jag tar en Diklofenak för mina ömmande knän och leter förgäves i köksskåpen efter hembränt. Undrar om man kan blanda ut skiten med öl.


Mitt i all bitterhet kan jag ändå inte låta bli att le. Påminner inte dom här snappsglasen litegrann, till form och färg, om cybershots. Ni vet dom där shotsen som såldes på Finlandsbåtarna i provrörsglas. Nu snackar vi alltså Jukolaresor på 90-talet. Förmodligen blev dom förbjudna rätt fort. Dom var förrädiska.