Allt är vårt eget fel

Vilka jävla idioter vi har varit.

Vi Svenskar alltså. Vi hade orienteringssporten i vår hand och sen kastade vi bort den. Så onödigt. Jag menar, det var ju för fan vi som uppfann skiten. Vi dominerade tillsammans med våra grannländer Norge och Finland. Under en massa år var det gemensam medaljutdelning så fort det var mästerskap. En till dig och en till mig, en till dig och en till mig. Och IOF sen. Det var vi själva det. Ville Sverige att det skulle vara långt och svårt så blev det så. Men vi skulle promt utöka orienteringsfamiljen och ut skickade vi missionärer som for till varenda blåbärsnation dom hittade i sin skolatlas och berättade om den här fantastiska sporten. Tacka fan för att varenda kotte i öststatsländerna började träna skiten ut sig. Det var ju liksom deras enda chans att komma ur landet. Så nu sitter vi själva här i båten som en jäkla dussin-nation. Kom över till oss så får ni pengar om ni är duktiga. Sickna ärthjärnor vi varit! Stryk borde vi ha.

Vi skulle ha hållit det inom familjen. På 70-talet borde vi tyst kallat till oss Norge och Finland och sen ställt oss i en ring med armarna runt varandras axlar. Nu jävlar håller vi tyst om det här gubbar! Inte en knyst får yppas om orientering till utlänningarna. Dom andra ni vet. Inte ens när ni stjälpt i er 10 pina-colada på Mallorcasemestern får ni snacka. Så skulle vi ha agerat. Då hade vi sluppit förnedringen och kunnat njuta av medaljregn varteviga år. Givetvis hade vi bjudit in en eller ett par blåbärsnationer varje år så att alla såg hur jävla överlägsna vi är. Men aldrig samma nation två år i rad. Vi hade ju inte velat att dom fick blodad tand och börjat spänna upp bröstkorgen. Men nu är det försent. Vi är överkörda och bortblåsta. Vi äter korv i markan när det är dags för medaljutdelning.

För sanningen är ju att våra elitlöpare dom sista åren inte skämt bort oss direkt. Visst har det trillat in några strömedaljer men vad fan! Det är ju vår sport. Vi har fallit djupt. Ungefär som den Ryska hockeyn har gjort under samma tidsepok. Visst är dom duktiga våra elitlöpare inget sagt om det. Hela och rena ser dom ju också ut att vara men jag tror att det daltas för mycket. Nu ska det vara något sorts hopkok mellan träning, familjeliv, karriär och allmän lättja. FAN! På 70 och 80-talet fanns det inget som fick störa våra elitlöpare. Dom packade väskan på nyårsdagen och sen sa dom, "Hej då vi ses till jul", till frugan och ungarna. Sen var det stenhård träning som gällde.

Näee! Vi skulle fan ha hållit käften.

Då hade vi sluppit den här beklagliga utvecklingen.