Det knäppte till i skallen

Ikväll skrämde jag livet ur Birro och Miniknatarna. Jag låg som vanligt och såsade i soffan medan Miniknatarna Bolibompade sig trötta och Birro snarkade på vardagsrumsmattan. Plötsligt knäppte det till i kroppen. Ni vet lite grann som när lock i öronen släpper eller hur det knakar när man rör vristerna. Fast det där att det knakar i vristerna när man rullar fötterna är förmodligen inte är alla förunnat. Nåja. Det knäppte till i kroppen, om än tyst, och jag for upp som en hårt skakad Lapin Kulta. Birro slog huvudet i vardagsrumsbordet och rivstartade på parkettgolvet i tron att någon kom vid ytterdörren. Miniknatarna for i golvet och såg vettskrämt på när jag högt och tydligt deklarerade.

"NÄEE! FAN UNGAR! DEN SOM ALDRIG SÄTTER IGÅNG DÖR ALLDELES FÖR GAMMAL"

För ett ögonblick blev det en kompakt tystnad mellan mig och Miniknatarna. Alla tre lika förvirrade över vad jag egentligen menat. Jag schasade Miniknatarna i säng utan sagoläsning innan dom började fråga vad jag yrade om och satte mig upp på träningscykeln. 45 minuter (på lätt belastning) senare övergick jag till övningar som möjligen kan ha påmint om situps och armhävningar. Förmodligen hade en utbildad tränare skrattat så högt att han inte klarat av att kommentera eländet.

Årets första träningspass. Ett par till så har jag nog slagit H40-rekord.