Jag är nog uppe en stund till

Jag drar mig allt mer för att gå och lägga mig numera. Jag håller ut så länge det bara går. För jag vet att om jag går och lägger mig så innebär det med största sannolikhet att jag också vaknar upp. En ny dag. Och vad kan den ha att erbjuda? Ingenting som jag inte har redan idag. Och idag har jag ingenting. Ingenting att se fram emot. Ingenting att hoppas på. Inga träningsrundor att genomföra. Ingenting förutom djävligare motgångar. Men dom kan jag spara lite på. Livet är långt. Om det vill sig illa.

Så istället för att sova fördriver jag tiden med tv-spel, självömkan och en gnutta fönsterspaning. Jag tittar ut på natten och funderar på hur det kändes att träna. Det är så länge sen jag sprang att jag inte minns känslan längre. Det är skrämmande vad fort man glömmer. Ett par år. Sen är det borta. Jag tittar på TV också. Allt skit jag bara kommer över. Inte mycket fastnar på näthinnan men en serie har i alla fall trummat lite på ölmagen. Californication. Han har det jobbigt i den serien David Duchovny. Jag känner igen mig i det. Inte för att jag är skiljd, knullar runt och krökar mig genom livet som han men nog verkar han ha en del motgångar att kämpa mot precis som jag. Inget gott kan komma ur den serien för David. Jag räknar med att flyta med i den serien det här året. Tyst igenkännande.