Träning som ger mål

Normalt när jag sitter på träningscykeln sätter jag på tv´n för att få tiden att gå fortare än mina hjärnspöken. Idag gjorde jag något helt annat. Jag blundade. 60 minuter där jag lät mina tankar vandra iväg med mig. Till bättre platser. Långt bort. Jag mindes skogspartier där jag låtat mina ben flyga fram för länge sen. Uråldrig granskog med marken täckt av mjuk björnmossa och hav av blåbärsris. Det gjorde mig gott. När jag klev av cykeln hade åtminstone en gnutta motivation återvänt till en trött gammal kropp. Min kropp. Jag borde nog skaka fram ett mål för året. Ett mountainbikelopp är nog vad jag behöver för att orka med mig själv. Långt och jävligt ska det vara. Det behöver i och för sig inte vara speciellt långt innan det blir just långt och jävligt för mig. Det är fördelen med att vara usel. Det krävs lite för att nå sina mål.