Varken mål eller mening

Det dyker upp lite följdproblem när ens liv varken har mål eller mening längre. Intressanta problem? Njaaaeee... det beror lite på vilket humör man är på. Själv fladdrar jag just nu runt i livet som en epileptiker utan lokalsinne. Ena sekunden är jag på väg att träna min veka kropp för att direkt efter träningstanken fråga mig själv vad vitsen är och vips är det passet inställlt. Samma sak på firman. Jag skriver långa listor på saker som ska fixas men sen strax före lunch stryker jag allt innan det gjorts och laddar för en ny lista nästa dag. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Varken mål eller mening. Det är en rätt fin mening det. Varken mål eller mening. Samma sak i vardagen. Jag kan stå hemma och titta på kaoset som skulle kräva en mindre Polsk kommun för att få färdigstädat men innan jag bestämt mig för i vilket hörn jag ska börja så ligger jag i soffan och zappar. Helt omedveten om hur jag kom dit. Hela mitt liv är just nu som en kartminnesorientering. Jag har ett vagt minne av vad jag borde göra men i allt snabbare takt så tynar bilden av mina mål och meningar bort. Kvar finns bara en grå dimma som pressar sig mot mig.

Hallå! Är det någon där ute?