torsdag, februari 21, 2008

Händelser jag förträngt

Jag har upptäckt några illavarslande bieffekter med min ynkliga hälsa. Minnesbilder som varit djupt nergrävda i AspLövets allra mörkaste inre börjar bubbla upp till ytan. Minnen som jag börjat tro enbart varit mardrömmar en gång för länge sen. Men nu kommer dom fram som en sur uppstötning och ut kommer dofter av gammal surmosse, kompassprit och en hel del slaggprodukter från gamla sendrag. Fan! Jag försöker skaka av mig allt ont men det pockar på och letar sig ut. Ut till allmänhetens beskådande och jag kryper ihop. Tröstlös som en 5-åring som nekats den där jävla glassen på Hemköp.

Titta ni bara.

Storvik 1989. Världens bästa orienterare verkar inte ha haft mer kraft i kroppen än vad Stephen Hawking orkar skaka fram en vanlig jävla måndagsmorgon. Detta blir väldigt uppenbart när man ser vad AspLövet har skrivit på kartan i övre vänstra hörnet.

"Bröt. Ont i knän + vaden (Gick hem. Spöregn)"

Nu pekar vi med hela handen mot AspLövet och skrattar högt och rått.

Glöm inte bort rått för det är den viktigaste nyanseringen i skrattet.

4 Comments:

At 2/21/2008 5:50 em, Anonymous Anonym said...

Skit i det, alla kan ha ett dåligt århundrade.
Men riktigt intressant banläggning på den däringa Storvikstävlingen.
Framför allt hur man valt att nyttja (eller snarare INTE nyttja) terrängpartiet runt banans andra hälft!! Vasaloppsklass, eller?

 
At 2/21/2008 9:02 em, Anonymous Anonym said...

Som bördig från arrangörsklubben minns jag att det aldrig placerades kontroller på eller i närheten av toppen på Klocksberg. Inte utan anledning. Till och med de gamla uvarna hävdade att kartan inte stämde. Varför nämnada uvar aldrig gjorde något åt kartan i denna bermudatriangel är höljt i dunkel.

 
At 2/22/2008 8:50 fm, Anonymous Anonym said...

När jag läser dina rader infinner sig känslan av nånting, vet inte riktigt vad. Men iallafall. Hade sprintorientering varit uppfunnen vid den tidpunkten så hade livet varit mycket enklare, roligare och mer lustfyllt. Am I right or am I right!

 
At 2/22/2008 10:02 fm, Anonymous Anonym said...

Det är en skön tröst för oss vanliga dödliga att även världens bästa orienterare har haft tillfällen av själslig svaghet och ynkedom, även om det var länge sedan. Det är stor ödmjukhet att dela med sig av detta!

 

Skicka en kommentar

<< Home Bloggtoppen.se