Till tops bestefar

Trött på livet så tog jag flyget till Norge. Landet med dom långa långsträckorna och dom breda vidderna. Om inte där så var kan man finna orörd vildmark tänkte jag och landade i ett vintrigt Oslo. Osmart som jag är hade jag bara sommarjackan på mig så det blev till att hitta ett hotell fortare än kvickt för att inte frysa ihjäl. Väl nedkrypen i sängen, med vuxenfilm på tv`n, insåg jag att det nog var läge att vänta på vidare rekognocering. "Till topps bestefar" fick helt enkelt vänta. Innan jag knöt mig för kvällen hann jag dock snabbt som en iller slinka in på en pizzeria runt hörnet. 230 kr för en vanlig pizza och 90 kr för en stor starköl bet hårt i budgeten så jag beställde en extra öl bara för att. Nu är resans budget spenderad och flyget hem till verkligheten går inte förren på onsdag så det blir till att svälta sig hela vägen hem. Vilket är bra med tanke på att jag ska gå ner i vikt.

Imorgon ska jag försöka hitta Øyvin Thon. (wow! såg ni att det blev ett Norskt ø där, eller ö som vi säger i Sverige) Han borde ju gå omkring här någonstans. Om inte annat så borde ju Norges huvudstad åtminstone ha en staty rest över honom. Jag menar herregud! Mannen tog ju 5 raka stafettguld på VM (1979-1989) och som bonus två individuella guld på den så klassiska, klassiska distansen (1979 och 1981)

Nu ska jag ta en øl i hotellrummets minibar. Kostar nästan gratis. Bara 75 spänn för en 33cl Heineken.

Prisvärt!!!