Domestic Violence

Igår när jag som vanligt satt i soffan och vaggade min kropp i rytmiska rörelser med bittert mumlande som bakgrundsljud blev det plötsligt för mycket för min omgivning. Jag blev utsatt för en grov misshandel och jag for runt som en vante i lägenheten. Jag låste in mig på toaletten men det hjälpte föga när orden från den verbala misshandeln kom från springan mellan golv och dörr. Jag försökte hålla för öronen men sakta och säkert maldes jag ner till en ynklig klump av snörvel, snor och uppgivenhet. Orden som kom emot mig gick till slut inte att stoppa.

"Nu får ta fan ta och skärpa till dig. Ska du hålla på att gå omkring här hemma och tycka synd om dig själv och bittra ihop som en sur gammal korvgubbe kan du dra. Varken jag eller Miniknatarna orkar med dig längre. Du får sluta drömma om att kunna träna dig trött. Gå ut och gå, cykla eller simma för fan din jävla martyr. Det är inte synd om dig."

Jag låg länge kvar på toalettgolvet och lät hulkningarna ebba ut. När jag vaknat till åkte jag till Centrum och köpte att par nya skor att gå i. Det blev ett par Landrover. 2-bens drift.

När jag åkte hem lyste solen.