Ett minne från 1993

Jag tittar ner på mina fötter.

I en sörja av vatten och snö är mina delikata fötter placerade i ett par skor av plast. Plast som måste vara världens minst värmande material. Vem kom på det smarta idén? Det må vara hänt att det spelar mindre roll en varm sommardag när man skulle dö för att få stoppa fötterna i ett blött kärr men på en kall snöig vårtävling är dom tankarna långt borta. Tårna börjar domna bort i takt med stickningarna och jag har svårt att koncentrera mig på orienteringen. Varför håller jag på med det här? Kanske för att jag är dum i huvudet. Eller för att jag inte kan något annat.

Det är allt jag minns.


Om någon träffar på Jalko Alanissi kan ni väl hälsa från mig och gratulera honom till hans livs bästa lopp som han gjorde den där vårdagen 1993. Jag vet inte vad han åt och drack på finlandsbåten men det verkade ha gjort susen.