Här vilar inga glada miner

Idag när jag gick upp med solen insåg jag att det inte skulle bli någon bra dag. Tog en tur ute i den framrusande vårvärmen och stannade till i en skogskant där vintern rätt framför mina ögon sjönk ner i marken och fram kom något grönt. Känslan jag fick var som att någon skurit upp min mage och dragit fram orienteringstarmen som dom sen slog en råbandsknop på. Jag vände raskt hem igen med mina stela knän i släptåg och när jag kom in drog jag ner alla gardiner och la mig för att sova. När jag vaknar till igen och går ut hoppas jag att det är mörka moln på himlen som inte ger mig orienteringsångest.