10mila vill inte veta av mig

Idag var jag tvungen att ta en timmes über-rask lunchpromenad på ett närliggande elljusspår. Jag kokade av besvikelse inombords.

KOKADE! HÖR NI DET!!

Bakgrunden är att jag för någon vecka sen ansökte om pressacreditering till 10mila. AspLövet hade för avsikt att vimsa runt på tävlingen, iförd en 10milatoppluva från 70-talet med Aftonbladetlogga på, och ge en jävligt skev och subjektiv, men samtidigt färgstark och personlig, rapport från årets 10mila här på bloggen.

Jag fick avslag...

"En anmälan som vi inte godkänner, då målet med mediaservicen är att ge verksamma journalister det stöd som de behöver under tävlingsdygnet"

IDIOTER! Vet dom inte vem dom ratar, tänkte jag och ökade lite på steglängden. Men efter ett tag började sinnet stilla sig och den lilla hjärnförmågan jag har kvar att arbeta. Förmodligen har dom helt rätt i nekandet. Varför ska dom våga släppa lös mig när jag inte ens litar på mitt eget omdömme. Dom vet nog vad dom pratar om konstaterade jag när dagens lunchmacka, ost och skinka på grovt ciabattabröd, införskaffades.

Han har med andra ord huvudet på skaft den där presskillen hos 10mila.

Jag gillar honom.