En kväll jag inte minns

Det var en fantastisk kväll. En lång eftermiddag med ångest över att det skulle vara en katastrof byttes till skratt redan efter en minut då M.A Numminnen inledde konserten med ett litet välkomsttal. Obskyra låtar med falsettsång akompanjerat av dragspel och piano i världsklass. Vad mer kan man önska av en fredagskväll?





Hur var det då med fyllebilden? Den enda som är publicerbar är denna. Dom andra jag tog på mig själv gränsar till minneslucka så för att inte må mer psykiskt dåligt än jag redan gör raderades dom nu på morgonen.


Jag lever än så det var nog ett bra beslut.