I´ve lost that loving feeling.
Jag roade mig med att titta på banorna från Rånässtafetten igår när jag lämnade kartorna från tävlingen i klubblokalen. Det skrämde mig. Klubbkompisarna sa att det var för lätta banor och vid en första anblick höll jag med, men när jag försökte analysera sträckorna lite noggrannare så låste det sig för mig. Jag såg bara problem och svårigheter överallt och klarade knappt av att teoretiskt bestämma mig för hur jag själv hade sprungit. "Herrejävlar! Jag har tappat känslan för hur man orienterar!, skrek jag högt och sparkade till en stol i klubblokalen så att den for iväg. Stolen höll men mina tår fick sig en körare så nu haltar jag lite. Den smärtan är ingenting med vad jag känner i hjärtat.
Nu har jag ingenting att luta mig mot längre...
3 Comments:
Sån tur att orientering inte är en teoretisk sport som utövas vid skrivbordet eller datorn. Satt under press i en tävlingssituation är skärpan en helt annan. Har du en gång haft förmågan kan den nog plockas fram om så krävs. Hur skall man annars förklara att den föredetting som i höstas av en stundens ingivelse plötsligt befann sig på Ultra-KM; att han snabbt fann det mesta av sin orienteringsteknik trots över 20 års bortavaro från sporten? Så länge har väl inte du varit frånvarande och orienteringskunnande har du, det har vi sett på dina utlagda kartor genom åren.
Däremot kan väl tekniken alltid förfinas. Det krävs förmodligen på dagens alltmer tekniskt utmanande banor på medeldistans framförallt.
Var vid gott mod!
Gott mod, blir svårare och svårare att uppbringa. Jag är mest rädd att jag om det någon gång i framtiden gör comeback inte längre behärskar det jag en gång gjorde.
Att du kommer att vara ringrostig efter lång frånvaro är självklart. Men du kommer inte att ha tappat bort förmågan. Efter en tid är du tillbaka i gammal god form orienteringsmässigt om du jobbar på det.
Samma förhållanden torde gälla alla teknikidrotter. Då är det snarare de fysiska förmågorna som tar längre tid att återställa om de varit under förfall. Och det faktum att vi blivit överåriga gör ju inte saken lättare. Desto större anledning att ta det hela på allvar och utan missmod nu preparera oss för det vi älskar att utföra.
Skicka en kommentar
<< Home