Jag säger NEJ! Hör ni det?

Jag kan inte ens lyckas med det jag misslyckas med. Har som enda mål i år haft Jukolacoach på agendan men nu när jag tittar i kalendern som borde vara tom på sånt som rör orientering är det närmast beklämmande att läsa allt jag inplanerat. Det är träningsmöten, Rånäskavlen, uthängning av teknikträning, Miniknatsrace, 10mila, Jukolatester, kretstävlingsarrangemang och fan vet. Jo! Fan vet nog och fan om det inte är jag själv som är det där jävla fanskapet som inte kan säga nej. Skallen vill säga nej men tydligen säger hjärtat ja och så sitter jag i samma bistra ångestbåt ännu en vår. Jag är kär i orientering samtidigt som jag hatar den. Ungefär som ett normalt äktenskap alltså. problemet är bara att det inte är så jävla sexigt att älska med ett par orienteringsstrumpor som doftar unken sumpskog.