Kall, Kallare, Rånäs

Det snöblandade regnet som vräkte ner idag på Rånässtafetten matchades bara i obekvämlighet av den piskande vinden. Jag var som UK tvungen att trotsa skitvädret och har halkat runt på ett geggigt TC hela dagen. Det enda som värmde var några bättre insatser av klubbens löpare som gav 2 klassegrar. Jag tog lite kort och fick som belöning ett par genomfrusna händer som ännu inte har tinat upp, 4 timmar senare.

När jag gick hem, mot den längre bort parkerade bilen, mötte jag en flyktig bekant. Han frågade om jag sprungit och jag blev både ställd och stum av frågan. Skulle jag ljuga och säga att jag sprungit, med risk för att senare bli avslöjad, eller säga sanningen att jag frivilligt befunnit mig i detta helvete i 5 timmar och med det också idiotförklara mig själv. Jag mumlade något ohörbart till svar och låtsade sen att telefonen ringde.

Även en idiot kan bli svarslös...