Strängnäs 1994

Hade jag vetat 1994 att både jag och Fredrik Löwegren ett antal år senare skulle behöva vika ner oss med gubbvader hade jag ju för fan tagit i lite. Det var så jävla lätt när man var mitt uppe i tävlandet. Då såg man inget något slut och brydde sig inte alltid. Om jag då vetat att jag skulle bli en idrottsinvalid hade jag vunnit alla tävlingar jag ställt upp i. Alla! OK, kanske inte Ungdomens jävla Tiomila 1984 men bortsett från den så. Den här dagen, 1994, släppte jag knappt en minut per kilometer på Fredrik. Det är fan inte mycket att bråka om. Det hade jag klarat av att ta in. Framförallt om Fredrik hade sprungit lite långsammare.