AspLövet har misssat tåget

Det måste vara något fel på mig. Eller fel är kanske inte rätt ord för brister har jag fler än jag törs räkna upp. Men något sjukt drag verkar jag ha i mig. Har precis kommit hem från en Juk08latest som jag arrangerade för klubbens lite bättre gubbar. Betyget på mitt arrangemang var ganska tveklöst negativt. Eller i alla fall terrängen som dom sågade av jämns med fotknölarna och gnuggade dom blödande benstumparna i gruset. När jag hängde ut kontrollerna var jag lyrisk över den svåra och bitvis hårda terrängen. Visst kunde jag skönja lite Finsk vresighet mellan varven men vad mer kan man önska av en Juk08latest. Dessutom brukar dålig terräng upplevas ännu sämre när man går som jag gjorde så där hade jag inte en tanke på att andra skulle tycka annorlunda. Hälften bröt. Den andra hälften bröt inte således. Vet inte vilken grupp som var bittrast. Till och med AspLövet var tvungen att ducka när dom negativa salvorna sköts av.

Men jag kanske lever kvar i det förgångna.

Fast i något som inte finns längre. Tåget har gott. Kvar står AspLövet på perrongen och räknar fimparna nere på rälset. Synd att man inte röker tänker jag och försöker minnas om det är jag som minns fel. Var det inte så här tufft på min tid. Är jag bara en glorifierande bakåtsträvare som glömt bort min egen sport.

Det är något sjukt med mig.

Jag vet bara inte vad.