Fredagskänsla hemma hos AspLövet

Min satsning mot H45 går riktigt jävla uselt just nu. Dagarna rinner ur mina händer och det är snart bara 2,5 år tills jag ska göra en storstilad comeback. Igen. Låter långt bort men motgångarna kommer fortare och fortare ju äldre jag blir så snart är det dags. Jag känner mig lite som när Björn Borg gjorde comeback med träracket och blev utskrattad. Alla vet att det blir fiasko men inget törs säga sanningen. Om jag nu kommer så långt som till comeback. Jag har ett hundratal rehabövningar och ett par mil promenad att genomföra innan jag kan göra något som kan kallas träning och det hellre förr än senare. Men nu blir det oftast senare i min planering för jag har alkohol att konsumera och planer att refusera. Hela jag och mitt liv är som en slarvigt rekad karta med Kart-Roffe rundning på tillvaron. Hur still jag än står får jag inte fatt i vart jag är eller borde vara. Dit ska jag. Så mycket vet jag. Men det spelar väl ingen större roll. Ingen av oss kommer dö som oskuld för vi blir alla våldtagna av livet på ett eller annat sätt.

Fredagskänsla!