En varm rumpa känner ingen oro

Idag när jag gick på lunch såsade jag lite när jag gick ut genom dörren och kom nästan i kläm. Jag skrockade lite för mig själv och insåg att på det här stället är det inte bara dörren som sparkar en i baken. Jag behövde komma bort. Från mig själv och min odrägliga tillvaro. Jag begav mig ut på gatorna för att se om mitt liv låg och skräpade någonstans men ganska snart började jag frysa. Svensk sommar tänkte jag och köpte en kvällstidning. I den läste jag om vanliga människor. Såna som du och jag sa jag högt till mig själv och dom som stod i närheten. Förutom att dom verkar veta någonting. Vad vet jag inte. Ikväll ska jag ta på mig en jacka och långkalsonger när jag går ut och letar efter mitt liv. En varm rumpa känner ingen oro brukade alltid min mamma säga. Nej. Det gjorde hon nog aldrig. Det hittade jag på. Jag minns inte vad min mamma sa till mig när jag var liten. Om jag inte hittar mitt liv ikväll ska jag ställa mig nedanför min terass och slänga småsten på glasdörrarna. Vem vet. Kanske är det jag själv som öppnar. Då ska jag skrika till mig själv. GE DIG IVÄG! Det kan jag gott ha.