Jag är på ett jävla humör idag
Jag är på ett jävla humör idag. Redan imorse var jag tvungen att sparka mig själv ur sängen annars hade jag nog legat där ännu. Vet inte vad det beror på. Kanske är jag bara sån numera. För att kyla ner mig lite så gick jag ut i regnet för att ta en timmes rask lunchpromenad. Där dök den där sunkigt raska promenaden upp igen. Jag hatar helvetet. Tror inte att promenaden gjorde någon nytta tyvärr. Jag for fram på elljusspåret vid Sanda och folk jag mötte tog nästan steg ut i skogen när jag kom farande. Kanske kan min stirriga blick och fradgan som samlades i mungiporna ha något med deras reaktion att göra. Till och med en ganska kraftig man med en ilsken schäfer som sällskap klev åt sidan. Deras reaktion eller regnet gjorde inget för att lugna ner mitt sinne. Funderade under rundan på varför jag är irriterad men kunde bara komma på att jag inte bryr mig.
Jag bryr mig inte om någonting.
Uppenbarligen gör det mig jävligt förbannad.
9 Comments:
Vad hindrar dig just nu att gå vidare från enbart "rask promenad" till att också börja vänja dig vid löpning?
Det går att efteranmäla sig till 3kvällars!!!!!!!!!
Ska jag gå 3-kvällars? Eller möjligen eskalera mitt promenadsteg till ynkligt lätt löpning? Skulle inte tro det. Jag är inte i balans för en motgång just nu och kommer, om bara hostan ger med sig, fortsätta med cykling, promenader och den av Osteopaten ordinerad styrketräning ett tag till.
Det är ju först 2011 jag ska var bäst i världen nästa gång.
Min undran gällde vilken eller vilka skavanker som hindrar dig just nu från att smyga igång lite försiktigt med löpningen. Den frågan tycker jag inte du har gett något svar på.
Det här är ingen tråkning utan intresse för din situation och en efterlysning av fakta.
Det är sedan självklart att du skall hålla fast vid din plan men det är en annan sak.
Eftersom du cyklar så kan du väl försöka fixa ett recepet på HGH som "riktiga" cyklister. Kanske din stackars kropp kan läka dessutom.
Inget nytt under regnmolnen hos AspLövet. Mina kroniskt inflammerade knän knarrar och knorrar om jag tar i för mycket eller råkar vrida till dom och gubbvaderna har legat på lur länge nu så jag tror dom bara bidar sin tid.
Tre funderingar.
1. Man måste våga pröva om det håller.
Jag håller just nu på att göra ett textuppdrag som handlar om sjukgymnastik. Där har jag fått lära mig att ett vanligt fenomen bland dem som dras med en långvarig skada är att de drabbas av en känsla av att "de faller sönder". När de kommit till detta stadium vågar de inte längre pröva den skadade kroppsdelen, eftersom de är så rädda för bakslag.
2. När det gäller leder som knarrar och gnisslar tror jag ofta att lagom mycket träning är det opitimala. Min fru, 44-årig basketspelare, är ett bra exempel. Hon har knän som låter som en hel Marvel-tidning (kroiingsksks, skrarsksrk, klåck, klåck). När hon inte tränar blir de sämre, och när hon tränar för mycket blir de sämre. Lagom är bäst.
3. En annan lärdom från sjukgymnasthäftet: vänd på steken! Sluta fundera över vad du inte kan göra, utan rada istället upp vad du kan göra.
Låter jävligt käckt och äppelkindat, jag vet. Men jag dras med jumper's knee och sprang mitt senaste orienteringspass i mars och försöker styra mitt tänkande. Genom olika aktiviteter kan jag plocka ihop en hel del av det jag älskar med orientering:
Cykla: vind i håret, känsla av rörelse, blom- och lövdoft från vägrenarna
Mosslöping: smuts, dofter, trivsam ensamhet
Promenader med barnen: lek, upptäckter, närvarokänsla i naturen; fysisk utmattning
Styrketräning: känslan av att utveckla kroppen -- att vara bättre i morgon än vad jag är idag
Osv., osv. Så där kan man hålla på.
Haha, "fysisk utmattning" skulle stå på Mosslöpning, men nu hamnade det på Promenader med barnen.
En djefla man>>
"rädda för bakslag"
Jag tror det summerar min tillvaro ganska bra numera. Jag har haft så många bakslag dom sista 7-8 åren att jag snart inte orkar med fler.
Men som du säger är det inga problem att hitta alternativa träningsformer. Det handlar dock om att orka genomföra dom alternativa träningarna när man egentligen vill göra något som man inte törs göra med risk för bakslag.
Tack i alla fall för tipsen och nog kan Miniknatare ge fysisk utmattning :-)
Skicka en kommentar
<< Home