måndag, juli 14, 2008

1976 Jukolan Viesti Revisit 2008

En expedition är aldrig bättre än sin sämsta deltagare så jag höjde snittnivån genom att involvera två lite bättre killar. Vi åkte på slingrande asfaltsvägar som blev slingrande grusvägar som blev slingrande skogsvägar som helt plötsligt slutade vid en låst vägbom. Tack och lov var vi inom räckhåll för tävlingsområdet så vi parkerade i en gammal grop och stövlade iväg med tävlingskartan från 1976 som vägvisare. Vårt mål var att besöka och återuppleva Björn Nordins väg till den 1:a kontrollen som han bommade 1976.


Här ser ni dom två lite bättre expeditionsdeltagarna på ett hygge som inte fanns med på kartan 1976. Det bekymrade oss föga utan vi fortsatte raskt vidare med förväntan i bröstet.


När vi närmade oss kontrollen befann vi oss i en halvgles fantastisk blåbärsgranskog där mjuk ljung och öppna höjder omfamnade oss. Först trodde vi att det var en brant vi letade efter men ganska fort läste vi in oss och insåg att det var en sten som stod på spel. Sakta stegade vi fram mot stenen som bristfälligt reste sig ur myllan. På höjden där vi stått några ögonblick tidigare för att syfta in oss hade en av expeditionsdeltagarna på skämt sagt, "Tänk om ställningen sitter kvar". Vi skrattade alla bort det hela som en omöjlighet.

När vi kom fram till stenen drogs våra blickar mot något trälikt i bläbärsriset. Ljudet av våra hjärtan stegrades när vi fann en kontrollställning halvt gömd intill stenen. Förstummade smekte vi ställningen som inte brutits ned av tidens karga tand. Dom rostiga spikarna satt fortfarande kvar i det ruttna virket. Tänk! Det var just på denna ställning Björn Nordin stämplade i gryningen den 6 juli 1976. Och där stod nu vi. 32 år, 36 dagar och sisådär 5 timmar senare. Bäst som vi stod och försökte smälta det fantastiska som vi just upplevde hörde vi något som viskade i vinden. "Satan!" Kanske var det Björn Nordins ord när han äntligen fann skärmen som låg kvar mellan träden som en osalig ande.




Vår färd bort från stenen följde Björns bom baklänges. Vi stannade hela tiden upp och pekade ut exakt där han sprungit och såg det hela ske framför våra ögon. När vi befann oss i "bom-öglan" analyserade vi tallarnas höjd och gallringen som skett. Vi gissade att för 32 år sedan var det ganska tätt med ungtallar och sly just där så att Björn inte fick fatt i sig var inte svårt att förstå. På bilden nedan kan ni se varifrån Björn kom och vart han sprang innan han fick ordning på orienteringen och fick rätt riktning mot kontrollen.


Den gubbkroppade AspLövet hindrade expeditionen från att vandra hela banan så från den inledande kontrollen tog vi oss istället mot den dramatiska avslutningen. Vad som hände är följande.
[detta är baserat på tredjehandsuppgifter och logiska gissningar]

Trots den inledande bommen för Björn skärper han till sig är han med i täten vid 3:e sista kontrollen tillsamans med Järvenpään Palos löpare Markku Salminen. Markku som var en mycket god väglöpare grillade Björn på vägen och när han stämplar vid nästsista så är han i ledningen. Björn väljer att springa lite höger och kommer sen farande på den väg som ni kan se på bilden nedan.


När Björn kommer in till sista kontrollen vet han inte om att han är först. Troligen har Markku försökt gå rakt på till sista men dragit för mycket vänster och därmed kastat bort segern. Med största sannolikhet var vegetationen inte lika tät i ängskanten 1976 som det var nu när AspLövet kastade sig ut på målgärdet efter stämpling.


Turligt nog för Björn Nordin var spurten svagt utför så han kunde hålla undan och bärga segern till Gustavsberg 10 sekunder före Järvenpään Palo. På tv-bilderna från 1976 kunde man se Björn formligen stupa, totalt utmattad, över mållinjen. På bilden kan ni se målgärdet där sista kontrollen är i högerkant och målet längre ner till vänster.


Påväg hem var expeditionsdeltagarna överrens om att något magiskt just upplevts och att expeditionen var en 100% succé. Vi började även drömma om att någon gång genomföra alla Jukolakavlars sistasträckor på orginalkartor.

Men som alla vet är brustna drömmar vardagsmat för AspLövet.

13 Comments:

At 7/14/2008 11:35 em, Anonymous Anonym said...

Björne var en hjälte under alla mina 15 år med orientering. Ni har hedrat hans minne med denna expedition. Jag blir tårögd.

Det var inte ofta Björne bommade. När han någon gång gjorde det var det tydligen med stil. Klockrenare parallellfel har man knappt sett.

Att Björne hade gett allt och var totalt utmattad i mål var det normala vad jag minns. Men någon spurtare var han inte så det här måste ha varit något extra.

 
At 7/15/2008 8:39 fm, Anonymous Anonym said...

Vilken underbar resa tillbaka i tiden. Imponerande fint jobb med fina illustrativa bilder.

 
At 7/15/2008 9:38 fm, Anonymous Anonym said...

Coachlövet, jag räknar med att du till nästa sommar samlar ihop sju bröder som kan cykla runt i Finland och besöka gamla jukola-TCn. Givetvis kör vi alla sträckor på varje ställe på orginalkartor och med slutresultaten i åminne. Vi som fortfaradende har en anställning behöver bara säga upp oss från den och våra familjer. Start direkt efter Mikkeli-Jukola.

 
At 7/15/2008 12:08 em, Anonymous Anonym said...

Underbar resa... man blir tårögd!
Jag hade äran att ha lite draghjälp av Herr Nordin på avslutningen av jukola 1991 (den heljäkliga avslutningen vid slalombacken)... Den mannen höll samma fart in i detta detaljområde som om det vore stadsorientering...

 
At 7/15/2008 1:39 em, Anonymous Anonym said...

IMPONERANDE! Herman Lindqvist har fått en arvinge i historieberättandet. Anställning på SVT som svunna tiders historie ... framtagare/redigerare eller nått.

 
At 7/15/2008 1:43 em, Anonymous Anonym said...

Glömde Peter och...son. Han verkar vara i gammal god form, ingen ölkula. Tycker han inte om Lapinkultan?? Eller "grisarna" eller alla andra fetasöta godsakerna som finns "over" där???

 
At 7/15/2008 11:07 em, Anonymous Anonym said...

Var tvungen att läsa om detta, så mycket fantastiskt material att försjunka i. Noterar tex att finska expeditörer använder gummistövlar. Något som svenska dito ej tycks behöva.

 
At 7/16/2008 8:19 em, Anonymous Anonym said...

Jag lyfter på hatten -- eller snarare vålåluvan med Yngve Ek-tryck -- för denna förnämliga uppvisning i ol-arkeologi.

 
At 7/16/2008 10:48 em, Anonymous Anonym said...

A:et>> Vet exakt hur du känner dig, var över i Finland någon gång 1990 och lubbade om min bana från Jukola 1981, fann några ruttna ställningar, fick hålla mig för tårar, sen var jag över och lubbade 1985 års tävling i Laitila, flagsstängerna som gjorts speciellt för skogs-TC:et satt kvar, halvruttna givetvis men tårarna rann nästan där också, nu jag orkar jag inte mer...

 
At 7/17/2008 11:45 em, Anonymous Anonym said...

Klart at Peter og søn må bruge gummistøvler. Jeg har jo Peters (og Warren Keys) o-sko ....

 
At 12/06/2008 7:22 em, Blogger Banläggarn said...

Känner mig manad att kommentera "Jukolaexpeditionen". Var nämligen den som fixade till kartan och banorna i juni 1976, då Jukola löptes på Hangö udden. Kartan gjordes förstås enligt den tidens krav (bla skala 1:20000 och just inga "grönområden")och var nog rätt bedrövlig,sett med nutida ögon. Tror dock inte att Björns bom på ettan berodde på kartan - lutar mera åt teorin om ett parallellfel (sänkorna). Asplövet och Peter Ivars är nämligen dåliga på att gissa trädens ålder. Träden på bilden fanns inte 1976. De är ca 25 år nu. Då Björn bommade var där rätt tät "gammelskog" - ingen sly! Annars känner jag mig förstås också nostalgisk när ni berättar att ni hittade kontrollbocken . Den torde vara gjord av min far, salig i åminnelse, och jag är inte överraskad att den finns kvar. Han gjorde rejäla doningar... vad beträffar slutuppgörelsen så känner jag mig lite medskyldig till att det blev svensk seger. Markku S drog nämligen snett pga ett "körstråk" som inte fanns på kartan. Å andra sidan var hans taktik urusel - han kunde ju ha "bevakat" Björn och vunnit spurten... I vilket fall som helst var det två orienteringsstorheter som gjorde upp. Båda var också fina i det "civila", hade nöjet att känna dem personligen. Tyvärr finns ingendera längre bland oss, trots att de fortsatte orientera på "elitnivå" i veteranklasserna. Som orienterare var de olika typer, Markku en hård löpare (2.16 på maraton)som ibland bommade bort sig - Björn urstark i skogen och orienteringssäker som få. Visst var det en intressant uppgörelse 1976 och en värdig segrare.

 
At 3/12/2010 1:10 em, Blogger Mattias Nordin said...

Mattias Nordin här!
Vill bara säga ett stort tack för denna läsning. För mig betyder detta oerhört mycket och ögonen fylls både av glädje, tårar och en stor saknad.
Tack så mycket, då detta hjälper mig och min önskan att återuppta orienteringen.

Enligt far(Björn Nordin) var det ytligare en detalj som gjorde hela situationen lite mer spännande för publiken.
När publiken står och väntar på löparna dyker Markku upp på gärdet något på sidan om kontrollen… känslan av att det är klart att en finskklubb tar hem segern går genom publikhavet… Men sekunden efter kommer Björn upp från slänten mitt för kontrollen och får på så sätt en ledning…. Så vist delade dom på sig som nämnt… men än dock var Markku först upp på gärdet men inte i MÅL 

Tack

 
At 9/04/2012 4:43 fm, Anonymous Anonym said...

jobbade ihop med din farfar bengt nordin i början av 80-talet
han va en supertrevlig människa
bengt va då förman på fabriken, jag körde traversen. hade gärna velat ha en pratstund med honom.
så mattias, hälsa från björn vid Bengts grav
sällan man träffar en så trevlig person som Bengt Nordin

 

Skicka en kommentar

<< Home Bloggtoppen.se