Etapp 3

Etapp 3 kan kategoriseras under: Katastrofer jag gärna varit utan. Hade långtgående planer på att ta en lång mountainbiketur idag men den idén frös inne. Om man nu kan prata om "frysa inne" i det fantastiska sommarväder man tryckts ner av. Kanske är det bättre att likställa dagen med en långsträcka på ett slyhygge en pissvarm julidag med flugor surrande i ansiktet. Jag vet inte vad som gick snett. Eller. Givetvis vet jag det men varför är kanske en bättre frågeställningen. Det är i alla fall inget att gråta över längre. Jag försökte minnas liknande katastrofala 3:e etapper och hade ett vagt minne från 5-dagars 1980 i Uppland. Det var premiär för mig på 5-dagars och jag bommade var och varannan kontroll med jävligt många minuter. Det var i alla fall så jag mindes det hela tills att jag öppnade kartpärmen. Mycket riktigt var etapperna 1, 2, 4 och 5 ganska usla insatser men se och häpna vad skedde etapp 3. Ett nästan rätt igenom fantastiskt lopp på en bana som verkligen liknar orientering för 13-14åringar. Jag kom 20:e den dagen bland 250 startande.


Men frågan är varför mitt minne från den etappen var katastrof. Är det så att man minns det man vill minnas? Oftast brukar man ju försköna det som hänt men AspLövet förvanskar tydligen sin bakgrund. Bättre att minnas dom dagar som havererat än dom som möjligen kan ha varit lyckade tydligen. Och här har jag gott omkring och trott att jag är en obotlig optimist. Så fel man kan ha.

Dagens 3:e etapp vill jag dock varken minnas eller förvanska. Jag vill bara att det ska bli en ny dag. Inte för att jag tror att den blir bättre utan för att variation på katastroferna är det som får en att hålla huvudet ovanför vattenytan.