Etapp 5
Imorse vaknade jag före klockan. Jag gör ofta det nuförtiden. Det är som att jag har en inre signal som säger åt mig när det är dags att vakna från nattens trauman. Nu hade jag inte ställt klockan men eftersom jag ändå vaknar före det är dags så har jag nästan slutat med sånt vardagslyx. Nedanför sängen stod min väska packad som den alltid gör. I väskan har jag handduk, schampo, smörgåsar, ett par rena kalsonger, tävlingskläder, orienteringsskor och min SI-pinne. En vacker dag kommer jag vakna upp ur den här mardrömmen och vara påväg ut till en tävling. Därför vill jag vara förberedd. Vilken dag som helst nu. Vilken dag som helst. Jag kommer vakna före klockan även den dagen.
Idag gick jag i alla fall ut 07:58 för att
Bäst som jag gick där och skämdes över att jag bara är ute och går så mötte jag en älgko med ganska nyfödd kalv på stigen. Dom struttade ut på ett hygge medans jag inte hann få fram kameran. Jag drog ändå en suck av lättnad över att jag inte mötte någon annan där ute i skogen. Det är märkligt vad jag skäms över att vara ute och promenera. Det är nästan så jag funderar på varför jag utsätter mig för den här förnedringen. Jag hann bara tänka tanken så såg jag en löpare komma mot mig på stigen längre bort. När vi möttes nickade vi vänligt mot varandra men jag kunde inte förmå mig själv att möta hans blick med mina flackande ögon. När han hade sprungit förbi mig hade jag all lust i världen att vända mig om och skrika.
"HÖRRU!!
Det är bara tillfälligt som jag promenerar. Vilken dag som helst ska jag springa som i fornstora dagar och då jävlar rör det sig inte om något motionärstempo. Vilken dag som helst.
HÖR DU DET!!"
"Det är bara tillfälligt som jag promenerar"
I AspLövets värld är "tillfälligt" lika med 10 år.
Inget konstigt med det alls.
Inte alls.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home